Vintersol.

Go´morgon!

Klockan är 06.23 och det är tisdag.

Snö och is.

Termometern visar - 6 grader.

Utsikter för dagen:

Det blir kallare och kallare för var natt som går...hur ska detta sluta?

Det finns en del vardagliga små förtret som kan irritera och ett av dem är vintersolen, vilket kan tyckas märkligt, men inget är så avslöjande som den. Varenda liten damtuss, minsta lilla fläck och skråma dyker upp och syns, precis allt avslöjas i hörnor och vrår. Tak, väggar, golv och fönster ser gråsmutsiga ut, för att inte tala om hyllor, tavelramar, paneler och fönsterkarmar som alla befinner sig under ett irriterande lager av grått damm. Det bara finns där, helt plötsligt och från ingenstans, avslöjat av den intensiva och lågstående vintersolen som speglar sig och reflekterar i allt det hemska vita. Enerverande!

Till och med min ansiktsfärg ser grå ut när dagsljuset får en chans, mitt hår blir plötsligt ännu mer stripigt och spretande och mina värmande ullkläder tycks vara belamrade med hundhår och damm. Min näsa är däremot röd och lyser som ett stoppljus mitt i ansiktet! Jag fryser konstant och näsan signalerar ytterst retfullt! Mina fingrar är ständigt kalla oavsett vantar eller hanskar, jag fryser hela tiden!!!!

Varje måndag inleds med ett stort soppkok. Paprika, chili, tomater, vitlök och det som skafferiet bjuder åker ner i en bamsegryta och förvandlas till en mustigt het och värmande soppa, en nödvändighet för att hålla värmen under veckan. Tekannan är ständigt redo för att bjuda en värmande teslurk i pauserna, veden sprakar i kaminen och fötterna befinner sig i varma inneskor......men jag fryser! Undrar hur de kommande dygnen blir, då termometern är förutspådd att sjunka många grader mer, brrrr! Hoppas väderexperterna har fel!

Det finns en sak som är bra med vintersolen inomhus och det är alla underbara skuggspel som dyker upp längs med de vita innerväggarna, så vackra och förvånande. De får mig att minnas tiden då Barnen var små, när vi lekte skuggteater och hittade på skuggsagor, spännande :)

Jag har en Vän som är konstnär och skicklig fotograf, han är fenomenal på att fånga skuggspel på bild, trolskt och magiskt!

Nu är det dax att packa väskan för att njuta några lediga födelsedagar tillsammans med älskade Mannen, kära storaSystern och bästa Svågern, härligt!! Franska- och italienska Rivieran ligger och väntar på oss , om än något kylslagen fast oavsett lika otroligt vacker :)

Må bäst och värm varandra :)

Vi hörs den kommande veckan.

Tillbakablick på gårdagen:

Det är livsbejakande att arbeta, att få känna sig nöjd, trött och belåten!

En någorlunda välfylld plånbok, en gång i månaden, är förmodligen den största drivkraften, den som möjliggör känslan av att vara delaktig och betydelsefull (i bästa fall).

Pengar i lagom proportioner underlättar!

För många av oss är det en ynnest att ha ett jobb att komma till. Oroliga tider här, överallt, nu och hela tiden. Det är många som tappar fotfästet....för hur länge?!

Vem ska man tro på?

Gårdagen var någorlunda handlingskraftig.

Dörrar att öppna.

Go´morgon!

Klockan är 07.35 och det är söndag.

Snö och isgata.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Kan och får vi människor känna medkänsla med oss själva, utan för mycket självömkan och "tycka synd om", bara så där mycket att det känns tröstande? Är det okey?

Det är svårt att visa sårbarhet, att tillskriva sig rätten och därmed känslan av att ha det svårt och besvärligt, att inte klara allt och att inte räcka till, både i vardag och på arbete. Otillräcklighet får självkänslan att svaja och tillvaron blir snabbt en balansakt utan dess like.

Det är lätt att bli sin egen värsta kritiker, bli missnöjd med den man är och vad man presterar, bli besviken på sin egen person.

Ibland går livet fel och någon gång råkar vi ut för händelser som vi inte kan påverka eller förändra. Då blir det riktigt svårt! Känslan av egen medkänsla finns inte, den står (i allra bästa fall) våra närmaste för, och sedan infinner sig istället en upplevelse av misslyckande, att vara värdelös, känna orättvisa, skam och olika nedvärderande epitet till en själv.

Jag tror att vi alla vill göra skillnad, vi vill känna oss nöjda, sedda och belåtna för den vi är och presterar. Vi vill så gärna lyckas och vi vill att allt ska vara perfekt, från det att vi är mycket små och sedan hela livet igenom. Personlighet styr över våra reaktioner och våra förmågor är knutna till våra temperament, även vår psykosociala bakgrund har sin betydelse.

Istället för att visa oss själva lite medkänsla kanske vi börjar trösta och bedöva oss. Vi kanske motionerar tills vi stupar utmattade av trötthet (man kan springa många mil), vi kanske tittar för djupt i flaskan eller så går vi till doktorn och ber om piller för det ena eller det andra. Någon sover för att inte känna och vi släpper nedstämdheten in på livet, samtidigt som vi flyr från den. Kanske att vi helt enkelt är rädda.

Allt behöver inte vara perfekt, lagom räcker. När en dörr stängs, så finns det alltid en annan att öppna! Man behöver ge sig tid, man ska "slicka sina sår" lagom länge och man måste våga prova igen och igen..... det finns många dörrar att glänta på och öppna..... som inte är nödutgångar!

Det gäller att vara snäll emot sig själv, det är helt okey att må sämre i bland och livet är absolut inte lätt att leva! Vi är många som som ska samspela och man kan definitivt inte älska alla.

För många år sedan gick jag en tacksam utbildning i TA (transaktionsanalys) och i vår bokhylla finns en ganska vältummad och sliten liten bok som heter "Jag är okey, du är okey".....det är dax att damma av den....och den går att låna :)

Det perfekta finns inte!

Tillbakablick på gårdagen:

En härlig fransk-italiensk kväll tillsmammans med kära Vänner, mums & mys i vinterkylan!

LillaSyster startade en blogg, lycka till!

Det var en helt okey dag :)

Pausa.

Go´morgon!

Klockan är 06.24 och det är onsdag.

Snö och is.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Allt går så makalöst fort och ibland kan det vara svårt att hänga med. Tröttheten drabbar oss och med den kommer stressen som i sin tur skapar känslor av otillräcklighet.

Det är viktigt att våga stanna upp för en stunds paus i vardagen och ge sig tid till reflektion över vad som pågår just nu, i denna stund som trots allt är livet.

När man är utvilad har man möjlighet att se det man behöver se för att hinna förstå och känna efter. Så vad gör vi då för att vila i vardagen? Det tar egentligen inte speciellt lång stund, det gäller att varva ner och andas, att fokusera på här och nu och att tillåta sig drömma för några minuter.

Stress är kroppens signal på överträdelse, en fartkamera som varnar för hög hastighet längs med vägen, som ska få oss att bromsa in och ta reda på hur fort vi far fram i den påbjudna hastigheten........och kör vi för fort så blir det dryga böter!

Vi behöver ta kontrollen innan det är för sent, vara generösa mot oss själva och lyssna på våra små och nästan omärkbara signaler, som finns där och som varnar oss när det går för snabbt. Våra hjärnor står i ständig beredskap!

Vi ska inte underskatta rutiner, tycka att de är för kontrollerande eller tråkiga för de hjälper oss att ta hand om vår vardag. Sova är en underbart viktig del i att motverka stress och om vi inte har möjlighet att lägga oss i lagom tid för att orka (oregelbundna arbetstider, småbarn...) så behöver vi prioritera vila. Vi kan gå så långt att vi schemalägger vilopauser under dagen, allt för att ge oss en stund av ro och avkoppling. En micropaus på femton minuters hjärnvila och egen tid kan faktiskt räcka. En lugn promenad som ger en stund av tyst njutning eller kanske att man sätter sig bekvämt, sluter ögonen och njuter en stunds stillhet. Allt är bättre än ingenting! Man ska göra det man känner sig bekväm med och tycker om. Vi behöver alla en kort stunds avbräck i den tidsmaskin som dagligen och obarmhärtigt far fram med oss.

Skynda, bråttom, effektivisera, arbeta mera......

Var snäll mot dig själv! Ingen tackar dig när din ork är slut!

Tillbakablick på gårdagen:

Hua vad kallt! Termometern visade - 10 grader på morgonkvisten. Solen strålade tappert fram emot lunchtid och det gick att höra snödropp på södersidan av huset, ett underbart ljud!

"Kära sol vill du lysa, så vi alla slipper frysa"

Det var en mycket lugn tisdag.

Bakslag.

Go´morgon!

Klockan är 06.23 och det är måndag.

Snö.

Termometern visar - 3 grader.

Utsikter för dagen:

Det är märkligt, man vill inte att det ska hända, vet att det med största sannolikhet kommer att hända och lever på hoppet att det inte ska ske. Så är det med mycket, både smått och stort här i livet och nu har det alltså skett. Det kom, det där hemska vita som förhoppningsvis inte skulle komma,

S N Ö!

Stora "Disneyflingor" har singlat ner, så vackra och så otroligt förrädiska.

Jag var på väg till mellanSkåne för en dags arbete. Lämnade Österlen på morgonen och kunde konstatera att vägarna var glashala, obehagligt, men tog mig fram i sakta fart. Väl på plats förflöt timmarna tills det blev eftermiddagstid och dax att åka hem igen. Det var då som det överrumplade mig och sänkte mitt garde till knäna.....det vräkte ner snö och min bil var fullkomligt insnöad. Jag hade igenting sett och ingenting märkt under dessa timmar av koncentration på annat, hemskt! Vägen tillbaka mot Österlen blev en biltur som tog tid och kraft. Ingen plogbil så långt ögat kunde se och inga förpreparerade vägbanor. Livsfarligt!

Är det möjligt att vara snöallergiker?

Man bör alltid räkna med bakslag och det är nödvändigt att ta några steg tillbaka för att få fart framåt, men.....usch!

VSHS VSHS!!!!

På gården står ett fint snömonster med huggtänder, långa klor och "pickadolla", i en annan hörna sitter en söt liten snöhund.

Våta vantar, dyngsura termobyxor, plaskblöta kängor.......och varm choklad :)

Det finns de som blir glada, i värsta fall lyckliga, över det hemska vita och jag tar mig samman (för en stund eller så) och delar deras glädje.

Mitt anrop går till Gumman Tö, hjääääälp!

Tillbakablick på gårdagen:

En italiensk buffé till lunch då två av Mannens Kollegor kom och hälsade på.

För övrigt en inomhusdag, begränsad av snö och ishala skogsvägar.

Köp, köp och köp!

Go´morgon!

Klockan är 06.17 och det är fredag.

Snö och is.

Termometern visar - 1 grad.

Utsikter för dagen:

Prylar, prylar, vi jobbar halvt ihjäl oss för att köpa prylar som vi förmodligen skulle klara oss utan och egentligen inte ens behöver.

Vi drabbas av köplusta, impulsivitet och idéer om vad vi vill äga och behöver...måste ha.

Våra hem blir överfyllda med onödiga inredningsdetaljer, trender kommer och går, en lockelse för ögat som ökar trivselfaktorn och sedan åker den ut igen.

Det kan bli för mycket av det goda!

Prylarnas skönhet försvinner lätt i mängden av alla prylar eller så passar de helt enkelt inte in och till slut syns de inte för ögat och blir bara till ytterligare en dammsamlare.

"Var sak har sin plats"

Det är det samma med kläder. Vi gör impulsköp på rea och köper billigt där det är möjligt, vi fyndar. Det som såg hyfsat ut i provrummet ser tokigt ut där hemma och det som ser snyggt ut på en annan passar inte en själv. Kroppen har en förmåga att förändra sig och det som passade tidigare är plötsligt i fel storlek eller så ska vi kanske belöna oss med något nytt......och så svämmar garderob (om man är lycklig ägare till en sådan) och lådor över med onödiga klädtrasor i fel storlek eller fel snitt.

Vi lever i ett överflöd, inget lagas och både syskrin och Karlssons klister är snart ett minne blott :)

Vi överöser våra minsta med leksaker i grälla färger och med öronbedövande ljud, som inte går att laga, men det gör ingenting för småfolket tröttnar och vi handlar för att glädja. Våra spädbarn har kläduppsättningar som räcker till ett helt kompani, allt för att matcha i färg och se läckra ut i sina unga föräldrars ögon.....modeaccessoarer som inte alltid känns så sköna på små mjuka kroppar.

Våra tonåringar (som tycks bli yngre och yngre) har konsumtion som fritidsintresse och vi föräldrar slår knut på oss själva för att tillfredsställa deras dyra vanor. De måste hänga med sin tid och de ska inte bli utanför och mobbade för att de inte klär sig som andra eller inte har den senaste mobilen.

Barn och ungdomar har börjat råna varandra i jakten på de åtråvärda prylarna.

Hur mår vi egentligen? Vad är det vi gör?

Sopberget växer i vårt slit-och-släng-samhälle, där vi snart inte ens sliter utan vi bara slänger. Helt tokigt!

Vi lever i en märklig föreställningsvärld där konsumtion är det som ger glädje och tröst. Vi är rastlösa, klarar inte av ensamhet och vi vill absolut inte ha tråkigt. För många har shopping blivit till en livsstil, där plånboken blir skoningslöst drabbad.

"Man måste rätta munnen efter matsäcken"

Vi behöver stanna upp och ta redan på vad vi verkligen behöver och vad vi inte kan vara utan. Inför konsumtionsfria dagar i familjen.

Vi behöver konsumera mindre för att uppleva mer.

Tillbakablick på gårdagen:

Snön föll. Hemskt! VSHS mobiliserar alla krafter!

Gårdagen var inget att tala om.

Fönstertitta.

Go´morgon!

Klockan är 06.18 och det är tisdag.

Småmulet och fuktigt.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Gamla människor sitter ofta vid ett fönster, de sitter där fullkomligt stilla och tittar. Vad tittar de på, är det bilarna som kör fram och tillbaka eller kanske grannarna som kommer och går. Räknar de bilmärken (som när man är liten), letar de eller håller de uppsikt på något? De kanske vet om rutiner som ingen annan märker. Att kontrollera kan vara ett sätt att hålla samman verkligheten.

Jag tror att många väntar, utan att egentligen veta vad de väntar på. Kanske att de längtar och drömmer sig bort, kanske till tider då de själva var en del av liv och rörelse. De ser men ser ändå ingenting, de bara sitter och låter tiden passera.

Väntar.

Vad är det vi väntar på när livet rinner från oss, när vi inte längre har kraft och ork att vara delaktiga? Det kanske inte finns annat att göra än att vänta, kanske vid ett fönster, och se hur livet pågår för andra men inte för en själv.

Ett fönster har sin betydelse, det är ljus och det är frihet. Fönsterplats är vad de flesta av oss vill ha i livet, fönster mot gatan eller mot torget på restaurangen och fiket, fönsterplats på tåget, bussen eller flyget och framförallt fönster där vi bor eller arbetar. Vi vill se ut och uppleva, vi är nyfikna och vi vill vara delaktiga i det som omger oss. Vi behöver dagsljus för att orka och vi vill se mörker när dagen går mot sitt slut.

Bygg äldreboende med jättefönster mot yttervärlden, med stora terrasser och med rejält tilltagna trädäck! Prioritera ute i kommunerna och ge stadens bästa byggtomter till äldreomsorgen. Att bli gammal handlar om här och nu, precis som allt annat, livet slutar inte för att krafterna sinar! Stäng inte in våra kära gamla!

Låt våra ungdomar möta våra äldre, låt de förstå livet genom att införa mer mjuka värden i skolundervisningen. Schemalägg våra tonåringar till olika former av service på äldreboende, så att de får möjlighet att ta del i en människas hela liv och få större perspektiv på livet de själva lever.

Ålderstrappan blir aldrig omodern. Vi behöver varandra!

Vi måste öppna våra ögon och våga se.

Vad är det som säger att vi vill sitta och titta på en pelargon eller saint paulia när vi inte längre orkar? Vi kanske vill vara i händelsernas centrum, lite vid sidan av men ändå så mycket som vi orkar. Vi kanske vill vistas utomhus, även om personalen inte räcker till, vi kanske vill vinka till någon som går förbi, vi kanske behöver se liv och rörelse för att orka vänta.........på att livet är förbi.

Vi behöver leva så länge som vi lever!

Tillbakablick på gårdagen:

Vår mellanBror började socionomutbildningen, härligt!

Frös hela dagen.

Gårdagen var tråkig.

Famla i blindo.

Go´morgon!

Klockan är 07.45 och det är lördag.

Frost.

Termometern visar - 2 grader.

Utsikter för dagen:

"Det är bara det man själv har känt som kan vara sant"

Är det verkligen så det är? Då famlar jag själv i blindo!

Måste en känsla upplevas? Det kan inte vara möjligt.

Man kan inte äga en känsla......eller kan man det? En upplevelse går att dela och känslan av upplevelsen är absolut individuell, men visst kan man känna tillsammans med en annan människa och visst kan en annans känsla vara sann för en själv, eller......

Även om man inte har delat upplevelsen kan man förstå och sätta sig in i en annan persons känsla av den eller är det bara en tanke som blir till en egen känsla, en "lånad känsla".

Kanske att den egna inlevelseförmågan är så stark och kärleken till människan så stor att man tror sig känna känslan, man vill så otroligt gärna förstå och dela känslan, kanske så gärna att man till och med tar över känslan och förvandlar den till sin egen.

Kan man bära en annan människas känsla?

Tröst kräver sann inlevelse och förståelse för att verka.

"Maka söker kaka" och två (eller fler) människor med liknande känsla närmar sig varandra. De delar en känsla, så stark att de tillsammans bildar en pakt, mot eller för den gemensamma känslan. De skapar en möjlighet att härbärgera känslan tillsammans eller är det den ena som

bär känslan och den andra som möjliggör känslans existens?

Tvivel.

En svajande balansakt i livet.

Tillbakablick på gårdagen:

Det var fredagen den 13:e, den officiella otursdagen som faktiskt infaller tre gånger per år! Tänk vad vi människor kan hitta på och vad skrock kan ställa till det. Siffran 13 har blivit till ett magiskt tal, som bär misstänksamhet med sig och tvivlarna hävdar glatt att samma siffra är deras turtal.....suck. Tror egentligen att detta härrör sig från vår bibliska historia och antalet lärjungar som då blev tretton och där en övergav sin mästare.....inte bra med ojämna tal, speciellt inte siffran tretton!

Vi blir förrådda, lurade, bedragna, skadade.....hua.

Gårdagen var bra.

Det ligger i luften!

Go´morgon!

Klockan är 06.26 och det är onsdag.

Småregnar.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Det känns som om någonting är på gång.......

Fåglarna är ivriga att kvittra och primulan blommar, svagt gul och anspråklös i rabatten. I gräsmattan sticker det upp små söta tusenskönor (underbart namn) lite här och där. En rosa ros blommar tappert på skör kvist, ensam och vacker, likt den åtråvärda marsipanrosen i prinsesstårtans mitt.

Mullvaden roar sig med att underminera delar av trädgården och resultatet blir irriterande bruna högar mitt i det gröna.

Skymningen låter vänta på sig och dagen blir så sakteliga längre.

Tikarna löper och har tillfälligtvis tappat sitt förstånd. Hanhundarna ylar och kommer från när och fjärran för att fria. Katterna springer ut och in och musjakten tycks vara framgångsrik.

Koikarparna får ingen vinterro i damen och tuppen har börjat sprätta och gala i hönsgården.

Observationer och tecken i det lilla stora.

Jag vågar inte säga något, än mindre skriva, men det är något som pågår, något som känns. Det får stanna vid en känsla, en aning och en möjlighet.

Än är det långt kvar (borde vara), men........det ligger i luften!

Tillbakablick på gårdagen:

Vår mellanBror tog ett stort kliv mot början till något nytt och nu väntar år av spännande studier. Grattis och innerligt lycka till!

Den underbara solen förgyllde eftermiddagen.

Gårdagen var en aning rörig.

Vardag, igen.

Go´morgon!

Klockan är 06.29 och det är måndag.

Lugnt.

Termometern visar - 1 grad.

Utsikter för dagen:

Nu drar vardagen igång efter ljuvliga dagar av ledighet. Väckarklockan ringer obönhörligen och mörkret känns påtagligt. Vill inte - måste, måste, måste!

"Upp och hoppa, ligg ej och dra dig!

När du blir gammal vill ingen ha dig!"

Suck.

Varför är det alltid svårare att stiga upp när man måste? Väckarklockan är en mardröm! Sedan är det de där med rutiner, allt ska fungera i rätt ordning och i rätt tid...besvärligt och kräver sin inkörningstid, igen.

Nåväl, nu är kaffet pressat, tekannan välfylld och frukosten dukad. Hundarna är rastade, katterna har fått sin frukost och är utsläppta, så långt allt väl. Om en liten stund är bonusPågen här för att äta och sedan kommer mellanSonen med Lille Danko, som ska tillbringa dagen i huset under tiden som hans Matte och Husse arbetar. Därefter kommer lillaSyster, trött och glad över att hennes utbildning är igång igen och sedan kommer lilleBror, för att hinna ge sig iväg i sista minut. Mannen börjar senare i dag och använder varje möjlig minut till att sova, innan han behöver göra sig klar och styr bilen mot nya mål.

Nu är det är bara hästen som väntar på sitt morgonhö (strax!) och hönsen som vill komma ut i hönsgården, men fåglarna är styrda av dagsljuset och sitter fortfarande kvar på sina sittpinnar eller i sina rede. Inte bråttom, låg prioritering så här dax.

Två aktiva morgontimmar som ska klaffa! Alla gör (förhoppningsvis) det som förväntas av dem själva och det blir inte mycket sagt till varandra, vid denna tiden på dygnet :)

Själv har jag en del rutiner som ska igång, nödvändigheter och tråkiga "måste" som tar förmiddagen i akt och därefter är det tid för pappersarbete, som jag är expert på att skjuta till morgondagen. Jul- och nyårshelgen har varit ett legitimt skäl till att slippa ta itu med pappershögen......att jag aldrig förändrar mig?!

Högar är ångest!

Vardagen har börjat......igen.

Tystnad.

Tillbakablick på gårdagen:

Smygstart och en halv dags arbete i Lund.

Har varit en härlig trettonhelg, god mat och stora spännande planer i omlopp...igen. Hoppas!

Gårdagen gav energi.

Ljud.

Go´morgon!

Klockan är 07.58 och det är trettondedagen/fredag.

Helt stilla.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Det har äntligen slutat storma och tystnaden är påtagligt ljuvlig denna morgon.

Man vänjer sig snabbt vid ljud. Jag tänker på de som valt att bo direkt vid havet eller de som har sin bostad längs med ett järnvägsspår, människorna som bor vid en trafikerad väg eller mitt i city med krogar och nöjespalats runt knuten. Att de orkar med alla dessa ständiga ljud, eller är det kanske deras välbekanta vardagsljud som ger trygghet?

Till slut hör man ingenting av allt som hörs, man hör först när tystnaden infinner sig.

När jag var riktigt liten fanns Kockums i Malmö. Då var ljuden av hammarslag från det stora varvet och ångvisslan som talade om när arbetsdagen började och slutade för Kockumsarbetarna ett dagligt ljud, något man kunde rätta tiden efter.

Mistlurarna från Öresund talade om när dimman låg tät och båttrafiken signalerade till varandra, det ljudet var speciellt mysigt.

Måsarnas skrik kunde vara fruktansvärt gällt och irriterande, för att inte tala om alla äckliga måsskitar...urk! De skrek som mest när färjetrafiken kastade överbliven mat överbord, glupska och envisa fåglar.

Den första måndagen i varje månad testades krigslarmet, lite läskigt att höra.

Under taket fanns ett duvslag och där kuttrade duvorna på morgonkvisten, lugnt och stilla.

När "lumpgubben" kom i gatan och skrek -Lump, lump....då sprang man undan för den gubben var inte att lita på, han tog med sig bråkiga barn, hua vilken hemsk typ och han fanns "på riktigt".

Alla dessa ljud som blev en del av vardagen och som samtidigt var en trygghet under uppväxten, ljud som alltid finns med i minnet och har blivit till bildliga ljud.

I vår lilla by råder tystnaden. Vi hör en tupp som gal och några hönor som kacklar, en ko som råmar när något inte står rätt till eller en häst som gnäggar till sin flock. En hund som skäller så mycket och ofta att han snart inte hörs längre och ett litet sågverk som är i gång då och då. Jägarnas kulor viner ibland och trafiken vid vår lilla väg är inte så frekvent att den stör. Fridfullt så det förslår och allting hörs, till och med vinden viskar i brist på annat.

Nu puttrar det några kilo lax i en gryta på spisen och så fort den är klar och har svalnat börjar ett riktigt "pilleriarbete" med att rensa bort alla fiskben....tålamod! Sedan ska jag skiva och tärna rökt lax som slutligen ska formas till en len och ljuvlig laxmousse, en favorit i repris och ett garanterat säkert kort! Räkor ska skalas och romsås ska röras, små fina potatisar ska kokas, en spröd sallad ska fixas och sedan är maten klar. Mumsfillibabba :)

Välkomna!

Tillbakablick på gårdagen:

Ösregn och stormande exakt hela dagen!

Gårdagen var en riktig innesittardag.

God natt!

Go´morgon!

Klockan är 07.48 och det är trettondedagsafton.

Regnet skvalar och vindarna viner.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Trettonhelgen är här och den firas troligtvis till minne av den bibliska händelsen i Betlehem, då de "tre vise männen" (från olika länder) nådde fram till Jesus med sina gåvor, för att sedan sprida budskapet vidare ut i världen. Rätta mig gärna i fall jag har fel.

Det känns fint att tiden kring Jesus födelse var så uppdaterad i kulturell mångfald, men nog är det märkligt att vi har trettondedagen som en helgdag i dagens almanacka.

Egentligen vill jag skriva om sömnens betydelse i dag, om hur viktigt det är att skapa sig sömnrutiner för att må bra och orka med sig själv och andra.

När våra barn är som minst är den egna sömnen en fullkomlig bristvara, men vi vyssar våra små, sjunger tysta stillsamma visor och vi vaggar. När de blir lite större läser vi go´nattsagor tills vi själva somnar i deras sängar och när de får större fötter och bestämda åsikter så har vi förhoppningsvis gett dem en sovrutin som de hanterar utifrån bästa förmåga.

Vi ska inte glömma bort oss själva, vi ska pyssla om oss och ge oss de bästa förutsättningar som finns för en god natts sömn, för att orka och för att vara lyckliga.

Det är inte farligt att vakna på natten, man ska veta att hjärnan vilar även när vi ligger med vårt huvud på kudden och låter tankarna komma och gå utan att fånga dem. Dvala är ett gott och vilsamt tillstånd och när man minst anar det så är sömnen där igen, befriande och betydelsefull.

Rutiner är bra (för det mesta) och man ska skapa goda vanor som gör gott nu och på sikt.

Detta är dock inte självklarheter utan vi slänger oss i sängen på kvällen efter att ha sett en mordisk deckare på tv eller spelat ett våldsamt datorspel (som man inbillar sig är avkopplande...) och sedan inväntar vi sömnen som inte vill infinna sig. Då börjar vi stressa över att inte somna, upp igen ur sängen, tänd lampan eller vänd och vrid på kroppen, fram och tillbaka i sängen. Tiden räcker inte, vi har bråttom, måste hinna sova......sömnproblem!

Sovtips:

Bestäm en läggdaxtid (precis som till våra små), samma varje vardagskväll om det är möjligt och kanske något tidsförskjuten på helgerna.

Drick en kopp väldoftande te (varning för alkohol!) eller kanske lite varm honungsmjölk.

Stäng av datorn och tv:n i god tid!

Pyssla om kroppen och gör kvällstoaletten till en egen avkopplande stund, använd väldoftande krämer och en bra tandborste.

Lägg fram kläder till morgondagens vardag.

Möt en trivsam och sval sängplats med dämpad belysning.

Glöm inte att ställa väckarklockan!

Sitt på sängkanten en stund och fundera över dagens positiva händelser och försök vara nöjd med dig själv :)

Kryp ner i den sköna sängen, läs kanske några rader i en behaglig bok eller lyssna på lugn och tyst musik.

Sträck ut din kropp och finn sedan en skön sovställning.

Välkomna sömnen.

Precis som med våra små så behöver vi flera dagar på oss för att falla in i nya sömnrutiner, det är tålamod som gäller och framförallt viljan att bryta mönster och ge sig själv bättre förutsättningar.

Vi vuxna behöver sova 6-8 timmar per natt, varken mer eller mindre.

Sov gott :)

Tillbakablick på gårdagen:

Stormen Emil härjade, pausade, kom igen och gav sig slutligen iväg för att bereda plats till nya vindstyrkor.

Några timmar i ett köpcenter var mer än nog.

Gårdagen var okey.

Förändringstid.

Go´morgon!

Klockan är 07.55 och det är måndag.

Gråväder.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Året är 2012 och vi är två dagar in på ett nyfött år....vad månde bliva?

Platsen är en mycket liten by på Österlen, så liten att den förmodligen bara är något man passerar, för de flesta. Här bor vi sedan många år tillbaka, ett val vi en gång gjorde för att ge våra Barn en lugn och fridfull uppväxt, för att komma nära naturen, leva tillsamman med djur och för att ge oss själva möjligheten att växla ner och ge vår hela Familj tid.

Tider förändras, barn växer upp och livet får nya infallsvinklar.

Var sak har sin tid och tar sin tid.

Förändringstid.

Det är stilla på Österlen så här års. Det är bara naturen som gör sig hörd, för övrigt är allt tyst och väldigt händelselöst....och tur är väl det, men rastlösheten smyger sig på.

Utanför dörren finns inget annat än arbete och tystnad.

Var är alla människor?

Långt borta!

Turistattraktionerna gapar tomma, sommarbutikerna är stängda, semesterfolket från Stockholmsregionen och Danmark är försvunna, allt är tyst och stilla, det är väldigt lugnt, för lugnt!

Längtan till stadens brus och rörelse gör sig återigen påmind.

Mörkret och tystnaden bjuder till melankoli, kroppen är full med inlåst energi och lusten efter människor blir enorm. Korta möte, en kopp kaffe på ett mysigt fik, lite skvaller, ett onödigt impulsköp, någon att krama om i förbifarten, lördagspromenader på stan, ett oplanerat besök på någon av alla kulturinstitutioner, ett galleri, en motionstur med Väninnan längs med havet eller i parken, en syndig drink efter jobb........saaaaaaaknar!

Jag måste stilla min längtan.

Ensam och gemensam.

Tillbakablick på gårdagen:

Julen blev nerplockad direkt på morgonen. Ut med det gamla och in med det nya!

Planera-organisera-genomför! Energin rann till och viljan finns (fortfarande), nu...inte sen! Man ska "smida medan järnet är varmt", sedan kan vara för sent!

Lust är en färskvara!

Regnet skvalade hela dagen och den efterlängtade skogspromenaden ställdes in. Suck.

Ett litet flickebarn kom till världen, innerligt lycka till :)

För övrigt blev det en mycket långsam grådag.