Dörrar att öppna.

Go´morgon!

Klockan är 07.35 och det är söndag.

Snö och isgata.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Kan och får vi människor känna medkänsla med oss själva, utan för mycket självömkan och "tycka synd om", bara så där mycket att det känns tröstande? Är det okey?

Det är svårt att visa sårbarhet, att tillskriva sig rätten och därmed känslan av att ha det svårt och besvärligt, att inte klara allt och att inte räcka till, både i vardag och på arbete. Otillräcklighet får självkänslan att svaja och tillvaron blir snabbt en balansakt utan dess like.

Det är lätt att bli sin egen värsta kritiker, bli missnöjd med den man är och vad man presterar, bli besviken på sin egen person.

Ibland går livet fel och någon gång råkar vi ut för händelser som vi inte kan påverka eller förändra. Då blir det riktigt svårt! Känslan av egen medkänsla finns inte, den står (i allra bästa fall) våra närmaste för, och sedan infinner sig istället en upplevelse av misslyckande, att vara värdelös, känna orättvisa, skam och olika nedvärderande epitet till en själv.

Jag tror att vi alla vill göra skillnad, vi vill känna oss nöjda, sedda och belåtna för den vi är och presterar. Vi vill så gärna lyckas och vi vill att allt ska vara perfekt, från det att vi är mycket små och sedan hela livet igenom. Personlighet styr över våra reaktioner och våra förmågor är knutna till våra temperament, även vår psykosociala bakgrund har sin betydelse.

Istället för att visa oss själva lite medkänsla kanske vi börjar trösta och bedöva oss. Vi kanske motionerar tills vi stupar utmattade av trötthet (man kan springa många mil), vi kanske tittar för djupt i flaskan eller så går vi till doktorn och ber om piller för det ena eller det andra. Någon sover för att inte känna och vi släpper nedstämdheten in på livet, samtidigt som vi flyr från den. Kanske att vi helt enkelt är rädda.

Allt behöver inte vara perfekt, lagom räcker. När en dörr stängs, så finns det alltid en annan att öppna! Man behöver ge sig tid, man ska "slicka sina sår" lagom länge och man måste våga prova igen och igen..... det finns många dörrar att glänta på och öppna..... som inte är nödutgångar!

Det gäller att vara snäll emot sig själv, det är helt okey att må sämre i bland och livet är absolut inte lätt att leva! Vi är många som som ska samspela och man kan definitivt inte älska alla.

För många år sedan gick jag en tacksam utbildning i TA (transaktionsanalys) och i vår bokhylla finns en ganska vältummad och sliten liten bok som heter "Jag är okey, du är okey".....det är dax att damma av den....och den går att låna :)

Det perfekta finns inte!

Tillbakablick på gårdagen:

En härlig fransk-italiensk kväll tillsmammans med kära Vänner, mums & mys i vinterkylan!

LillaSyster startade en blogg, lycka till!

Det var en helt okey dag :)