Bakslag.

Go´morgon!

Klockan är 06.23 och det är måndag.

Snö.

Termometern visar - 3 grader.

Utsikter för dagen:

Det är märkligt, man vill inte att det ska hända, vet att det med största sannolikhet kommer att hända och lever på hoppet att det inte ska ske. Så är det med mycket, både smått och stort här i livet och nu har det alltså skett. Det kom, det där hemska vita som förhoppningsvis inte skulle komma,

S N Ö!

Stora "Disneyflingor" har singlat ner, så vackra och så otroligt förrädiska.

Jag var på väg till mellanSkåne för en dags arbete. Lämnade Österlen på morgonen och kunde konstatera att vägarna var glashala, obehagligt, men tog mig fram i sakta fart. Väl på plats förflöt timmarna tills det blev eftermiddagstid och dax att åka hem igen. Det var då som det överrumplade mig och sänkte mitt garde till knäna.....det vräkte ner snö och min bil var fullkomligt insnöad. Jag hade igenting sett och ingenting märkt under dessa timmar av koncentration på annat, hemskt! Vägen tillbaka mot Österlen blev en biltur som tog tid och kraft. Ingen plogbil så långt ögat kunde se och inga förpreparerade vägbanor. Livsfarligt!

Är det möjligt att vara snöallergiker?

Man bör alltid räkna med bakslag och det är nödvändigt att ta några steg tillbaka för att få fart framåt, men.....usch!

VSHS VSHS!!!!

På gården står ett fint snömonster med huggtänder, långa klor och "pickadolla", i en annan hörna sitter en söt liten snöhund.

Våta vantar, dyngsura termobyxor, plaskblöta kängor.......och varm choklad :)

Det finns de som blir glada, i värsta fall lyckliga, över det hemska vita och jag tar mig samman (för en stund eller så) och delar deras glädje.

Mitt anrop går till Gumman Tö, hjääääälp!

Tillbakablick på gårdagen:

En italiensk buffé till lunch då två av Mannens Kollegor kom och hälsade på.

För övrigt en inomhusdag, begränsad av snö och ishala skogsvägar.