Fönstertitta.

Go´morgon!

Klockan är 06.18 och det är tisdag.

Småmulet och fuktigt.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Gamla människor sitter ofta vid ett fönster, de sitter där fullkomligt stilla och tittar. Vad tittar de på, är det bilarna som kör fram och tillbaka eller kanske grannarna som kommer och går. Räknar de bilmärken (som när man är liten), letar de eller håller de uppsikt på något? De kanske vet om rutiner som ingen annan märker. Att kontrollera kan vara ett sätt att hålla samman verkligheten.

Jag tror att många väntar, utan att egentligen veta vad de väntar på. Kanske att de längtar och drömmer sig bort, kanske till tider då de själva var en del av liv och rörelse. De ser men ser ändå ingenting, de bara sitter och låter tiden passera.

Väntar.

Vad är det vi väntar på när livet rinner från oss, när vi inte längre har kraft och ork att vara delaktiga? Det kanske inte finns annat att göra än att vänta, kanske vid ett fönster, och se hur livet pågår för andra men inte för en själv.

Ett fönster har sin betydelse, det är ljus och det är frihet. Fönsterplats är vad de flesta av oss vill ha i livet, fönster mot gatan eller mot torget på restaurangen och fiket, fönsterplats på tåget, bussen eller flyget och framförallt fönster där vi bor eller arbetar. Vi vill se ut och uppleva, vi är nyfikna och vi vill vara delaktiga i det som omger oss. Vi behöver dagsljus för att orka och vi vill se mörker när dagen går mot sitt slut.

Bygg äldreboende med jättefönster mot yttervärlden, med stora terrasser och med rejält tilltagna trädäck! Prioritera ute i kommunerna och ge stadens bästa byggtomter till äldreomsorgen. Att bli gammal handlar om här och nu, precis som allt annat, livet slutar inte för att krafterna sinar! Stäng inte in våra kära gamla!

Låt våra ungdomar möta våra äldre, låt de förstå livet genom att införa mer mjuka värden i skolundervisningen. Schemalägg våra tonåringar till olika former av service på äldreboende, så att de får möjlighet att ta del i en människas hela liv och få större perspektiv på livet de själva lever.

Ålderstrappan blir aldrig omodern. Vi behöver varandra!

Vi måste öppna våra ögon och våga se.

Vad är det som säger att vi vill sitta och titta på en pelargon eller saint paulia när vi inte längre orkar? Vi kanske vill vara i händelsernas centrum, lite vid sidan av men ändå så mycket som vi orkar. Vi kanske vill vistas utomhus, även om personalen inte räcker till, vi kanske vill vinka till någon som går förbi, vi kanske behöver se liv och rörelse för att orka vänta.........på att livet är förbi.

Vi behöver leva så länge som vi lever!

Tillbakablick på gårdagen:

Vår mellanBror började socionomutbildningen, härligt!

Frös hela dagen.

Gårdagen var tråkig.