fredag 6 januari 2012

Ljud.


Go´morgon!

Klockan är 07.58 och det är trettondedagen/fredag.
Helt stilla.
Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:
Det har äntligen slutat storma och tystnaden är påtagligt ljuvlig denna morgon.
Man vänjer sig snabbt vid ljud. Jag tänker på de som valt att bo direkt vid havet eller de som har sin bostad längs med ett järnvägsspår, människorna som bor vid en trafikerad väg eller mitt i city med krogar och nöjespalats runt knuten. Att de orkar med alla dessa ständiga ljud, eller är det kanske deras välbekanta vardagsljud som ger trygghet?
Till slut hör man ingenting av allt som hörs, man hör först när tystnaden infinner sig.
När jag var riktigt liten fanns Kockums i Malmö. Då var ljuden av hammarslag från det stora varvet och ångvisslan som talade om när arbetsdagen började och slutade för Kockumsarbetarna ett dagligt ljud, något man kunde rätta tiden efter.
Mistlurarna från Öresund talade om när dimman låg tät och båttrafiken signalerade till varandra, det ljudet var speciellt mysigt.
Måsarnas skrik kunde vara fruktansvärt gällt och irriterande, för att inte tala om alla äckliga måsskitar...urk! De skrek som mest när färjetrafiken kastade överbliven mat överbord, glupska och envisa fåglar.
Den första måndagen i varje månad testades krigslarmet, lite läskigt att höra.
Under taket fanns ett duvslag och där kuttrade duvorna på morgonkvisten, lugnt och stilla.
När "lumpgubben" kom i gatan och skrek -Lump, lump....då sprang man undan för den gubben var inte att lita på, han tog med sig bråkiga barn, hua vilken hemsk typ och han fanns "på riktigt".
Alla dessa ljud som blev en del av vardagen och som samtidigt var en trygghet under uppväxten, ljud som alltid finns med i minnet och har blivit till bildliga ljud.
I vår lilla by råder tystnaden. Vi hör en tupp som gal och några hönor som kacklar, en ko som råmar när något inte står rätt till eller en häst som gnäggar till sin flock. En hund som skäller så mycket och ofta att han snart inte hörs längre och ett litet sågverk som är i gång då och då. Jägarnas kulor viner ibland och trafiken vid vår lilla väg är inte så frekvent att den stör. Fridfullt så det förslår och allting hörs, till och med vinden viskar i brist på annat.

Nu puttrar det några kilo lax i en gryta på spisen och så fort den är klar och har svalnat börjar ett riktigt "pilleriarbete" med att rensa bort alla fiskben....tålamod! Sedan ska jag skiva och tärna rökt lax som slutligen ska formas till en len och ljuvlig laxmousse, en favorit i repris och ett garanterat säkert kort! Räkor ska skalas och romsås ska röras, små fina potatisar ska kokas, en spröd sallad ska fixas och sedan är maten klar. Mumsfillibabba :)
Välkomna!

Tillbakablick på gårdagen:
Ösregn och stormande exakt hela dagen!
Gårdagen var en riktig innesittardag.

2 kommentarer:

Rebecka sa...

Jätte ledsen att jag inte kan komma! Jag jobbar morgon idag, lördag och söndag :(
Kram Rebecka

Anonym sa...

...också en text och dess ord kan låta...dina ord låter som varm musik... (och laxen låter gott)...

..och klockan tre första måndagen i varje månad låter fortfarande krigssignalerna över staden där jag bor. Det är inte historia. Det är verklighet. Människan har intet lärt sig...Varning varning varning...Allting är sig likt - tyvärr.

Timus