MatTanter & städTanter.

Go´morgon!

Klockan är 06.15 och det är torsdag.

Det stormar och regnar.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Jag hörde en en kvinna berätta om sitt arbete som "matTant"på en skola. Hon tyckte att hon hade ett betydelsefullt arbete men undrade över hur barnen såg på henne, om de ens såg henne. Hon berättade att barnen kunde lägga upp maten bredvid sin tallrik när de skulle servera sig sin mat för att "skoja" med henne eller vad det nu var de ville med sitt beteende.

Ibland fick matTanten bli bestämd mot barnen och deras beteende, men det nonchalerades av barnen. Kvinnan var bekymrad över deras sätt att vara mot henne och tyckte själv att hennes arbete i skolköket var både viktigt och bra.

En annan kvinna berättade att hon var städTant på en skola och om hur barnen kunde gå förbi hennes städvagn för att medvetet slänga skräp bredvid vagnen eller smutsa ner på annat sätt framför henne. Toaletterna var ett ställe där det förekom medveten nersmutsning. Kvinnan kände sig osynlig för barnen.

Deras berättelser och deras röster berörde mig. Hur är detta möjligt? Hur kan det bli så att barn ser ner på vuxna människor som har till uppgift att se om deras bästa om dagarna?

Förtryck, respektlöshet, bortskämda ungar, klasskillnader.....

Jag kan bara föreställa mig hur det känns att dagligen bli utsatt för flera barns "skämt" under en arbetsdag.

Sätt kvast och rengöringsmedel i händerna på ungarna och låt de ta hand om disken och städningen av toaletterna under en vecka för att lära sig den respekt som de helt uppenbart saknar. Fast det skulle aldrig gå för det hade förmodligen tolkats som bestraffning och så får man inte göra med barn.

Barn och ungdomar får kränka vuxna.....de bara skojar.

Skolan kunde lägga in miljöansvar på skolschemat och låta barnen vara delaktiga i skolans inre och yttre renhållning, men det hade tagit undervisningstid från det som redan finns så det skulle aldrig gå och det hade dessutom blivit ett "onödigt" ämne som ungarna hade skolkat ifrån och föräldrarna protesterat mot. Dessutom så hade förmodligen arbetsmiljöverket satt stopp för det hela eftersom det kunde utgöra en fara på arbetsplatsen.

Kanske att det är dax för städTanter och matTanter att gå i strejk några dagar för att i handling visa vad som händer när deras arbete på skolan uteblir. Det hade varken barnen eller deras föräldrar gillat.

Jag blir irriterad över det som sakta men säkert håller på att ske.

Vi förlorar kontakten med våra barn genom att ge dem rättigheter som de ännu inte är åldersmogna att klara. De behöver leka några år till innan de ska hantera ansvar.

Barn leker vuxna och har alltid gjort, men för att det ska bli en livets lärdom behöver de härma goda beteende i lugna och trygga miljöer. Deras goda förebilder, deras föräldrar är numera ute i karriären, sitter framför olika skärmar och/eller har för lite med tid. Arbetslösheten är stor och någon kanske har gett upp och varken orkar eller har lust med barns fostran.

Jag vet inte riktigt varför det har blivit som det är, men jag tror att det handlar om tid; för lite tid till barnen, till lek och gemenskap och för lite mod till tydlighet och gränssättning.

Vem ska lära rätt och fel, respekt, vänta, allvar, artighet, tacksamhet, turtagning, solidaritet, medkänsla och så vidare.

Stor suck och så var jag där igen.....

Förslag: Uppmuntra skolornas mat- och städTanter med en julhälsning i år!

(Finns det mat- och städFarbröder?)

I dag ska jag vara både mat- och städTant :)

I kväll blir det några timmars arbete i Ystad.

Tillbakablick på gårdagen:

En varken-eller-dag som i stort sätt bara passerade.