måndag 15 november 2010

Ett rum med kök....


Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är måndag.
Det blåser rejält.
Termometern visar + 9 grader.




Utsikter för dagen:
I november månad längtar jag återigen till Staden. Jag vill bort från lera och dynga, bort från skog och mark, bort från landsbygden. Det är samma sak varje år och jag leker återigen med tanken om ett litet boendekollektiv i staden för hösttrötta Österlenbor och kära Vänner.
Landsbygden saknar självklara träffpunkter och/eller mötesplatser. Om man inte är aktiv i byns idrottsförening eller församling så finns det inget som skapar eller främjar gemenskap. De som inte redan känner varandra har inga möjligheter till att lära göra det. Fast man kan förstås gå på gymnastik en dag i veckan och lär känna varandras utseende under nyttiga och ansträngande former.
Jag tänker på platser där man kan komma och ta en kopp kaffe, sitta och prata, uppleva något trevligt då och då och bara veta att det finns en plats där man kan möta människor.
En gång för många år sedan var jag med och drog igång en samlingspunkt för föräldrar och barn i vår by. Det var trevligt och veta att det fanns en eftermiddag i veckan då man kunde träffas och odla någon form av nätverk i närmiljön. Det var många kvinnor som hittade dit med sina små och jag lärde känna en av mina allra käraste Väninnor där. Tyvärr så rann verksamheten ut i sanden när "eldsjälarna" drog sig tillbaka.
Jag har hört att pensionärerna i vår by har tagit tag i sin vardag och bildat ett aktivt nätverk där de både roar sig och umgås. Otroligt bra och glädjande.
Hammenhög har lyckas med att "blomma upp" och göra sin by levande. Det känns och märks när man kör in i byn. Butikerna har ökat och breddat sitt utbud och de annonserar om trevligheter och evenemang allt som ofta. Tillsammans har de skapat spännande och nödvändiga mötesplatser året runt. Det har blivit "inne" att bo i Hammenhög och befolkningen har ökat i den lilla genomfartsbyn som numera inbjuder till ett stopp och kanske en lunchsoppa eller en fika hos Fröken Östergren.
Stormarna viner runt husknuten, regnet piskar mot rutorna, dimman ligger stundtals tjock och mänskliga möten efterlyses för att värma i mörker och ruskväder.
Österlen lyser definitivt inte i november!
Ett rum med stort härligt kök inne i Staden........

I dag ska hovslagaren komma och det innebär tid till både förberedelse och skoning.
För övrigt är det samma tråkiga och nödvändiga måndagsrutiner som gäller.

Tillbakablick på gårdagen:
Vi har haft ett mysigt veckoslut tillsammans med storeBror och hans Käraste. Mycket mat och mycket prat :) Vi lyckades glädjande nog med att komma ut på en stärkande skogspromenad, men för övrigt har vi kurat inomhus.
Det var en gårdag med många drömmar och planer. Härligt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tro mig - det är ganska ensligt inne i staden. Det hjälper inte att köket är stort.

Så är det

Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Kära Timus!
Jag känner stadens ödslighet, men några veckor om året kommer denna ständiga längtan efter spännande matbord, mysiga caféer, folk i rörelse, bio, teater, bibliotek och kanske främst Vännerna i staden.
Jag vet att du har fullkomligt rätt.
Tänker på dig :)