Leva, leva, leva!

Go´morgon!

Klockan är 07.19 och det är måndag.
Regn.
Termometern visar + 8 grader.

Leva, leva, leva! Det är så betagande vackert på Österlen och i min lilla by. Här lever jag mitt i paradiset på en av de vackraste platserna på hela jorden, lycklig över den möjligheten men också medveten om att många andra befinner sig bakom stängda dörrar i sin ensamhet eller kanske i ett rent helvete där skönhet inte längre existerar, där våld och fattigdom har tagit makten över det som en gång var. Det ger en känsla av vanmakt och en önskan om att vilja hjälpa. Pengar är inte lösningen på allt. Jag tror att många av oss vill hjälpa, men att vi inte vet hur och kanske att vi är rädda för att ta på oss något som kan betunga och ändra om i det bekväma och invanda liv där vi redan lever vår vardag. Tänk om vi valde att ge oss möjligheten att bli Vän eller Vänfamilj till någon av de många som inte har någon att se det vackra tillsammans med, någon som har ensamhet som sin enda vän eller är en familj som inte har några sociala kontakter. Tänk så tryggt det skulle vara att få möta vänlighet och förståelse, att få bryta sin isolering, att få berätta och lyssna. Alla behöver en famn att vila ut i, liten som stor och ung som gammal. Det skulle säkert ta sin tid att lära känna varandra och det skulle kräva sin ansträngning men jag är tror att det skulle ge utdelning i form av fin vänskap.
Det kunde vara Du eller jag som befann oss i ensamhet, det skulle kunna vara din eller min familj som inte hade någon att dela sin tid med, någon som aldrig kom ut i den läkande naturen, som kanske aldrig kom till skog eller hav. Vi måste börja hjälpa varandra utan krav på pengar eller tacksamhet, vi behöver stå ut med att det kan bli lite annorlunda och obekvämt för ett tag. Tänk på våra gamla som kanske inte pratar med någon annan på en hel dag, ibland mer än så, tänk på de som precis kommit till vårt land och inte förstår vårt språk eller vårt sätt att leva. Det är egentligen bara att öppna ögonen och se sig omkring, sätta på kaffet, hälla upp den nykokta flädersaften och bjuda in till en stund av gemenskap. Jag och vi alla skulle kunna lära av andra kulturer där en främling också är en vän, någon att bjuda in till sitt hem och sitt bord för att dela med sig av det som finns. Vi måste börja våga.
Jag vandrar runt i min trädgård med tankar som gror i sommartid. Det doftar underbart av fläderblom, jasmin och rosor, det ger minnen av svunnen tid och föder nya idéer och möjligheter. Själen fylls till bredden med tacksamhet över denna plats, en stund på jorden.
Solidaritet är ordet.

Tillbakablick:
Flädersaften smakar ljuvligt.
Målarpensel i handen.
Söndagsmiddag med Familjen.