Bränn bort det gamla

Go´morgon!

Klockan är 06.01 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

En underbar helg har passerat och vi tackade för den genom att tända ytterligare en vårbrasa på grenar kvistar och annat skräp efter höststormarnas framfart. Man kan säga att vi vårstädade rejält i vårt stora öppna vardagsrum och förenade nytta med nöje.
Ungdomarna satte igång med att tälja grillpinnar och sedan grillades korvar sakta men säkert...nåja, med visst svinn för några tappkorvar i glöden: ) Det var en stilla kväll och fåglarna bjöd på trivsam bakgrundsmusik. Trädgårdsmöblerna och kvällens matbord byter plats i takt med solens nedgång för maximal njutning av kvällsljus och de sista värmande solstrålarna. Ungdomarna skrattar och skojar borta vid brasan och vår allra minsta kryper glatt omkring oss på det stora trädäcket. Vi har det riktigt bra och allt känns fint och väldigt tacksamt.
Jag tänker på en vacker ung man, han kunde nog vara i övre tonåren eller kanske något yngre och han var inte svensk. Han var välklädd och han satt utanför en butik mitt i centrala Lund med en pappmugg i sin utsträcka hand. Hans ögon glittrade när de såg rakt in i mina, han hade lärt sig svenska och sa: -Hej! Jag stannade upp i en sekund och mötte hans blick och sedan blev hela jag bara arg! Arg på det som händer och arg på Pojken som satt med sin utsträcka hand. Varför har han fått det så här och varför är han inte igång med en försörjning som ger honom mer självkänsla än detta. Är han tvingad till tiggeri av någon eller är det hans egna omständigheter som försätter honom i denna självkränkande situation? Hur kunde hans vackra ögon glittra och le och hur kunde han se mig rakt in i ögonen med den självklarhet som hans blick gav, är han tränad till detta eller vad...otroligt förvirrande. Vilket är mitt ansvar och hur gör jag själv rätt? Jag passerade honom, tog med mig min upprördhet och ilska och gick vidare i staden, men hans blick är fortfarande med mig och den glömmer jag inte.
Våra ungdomar skrattar och ler framför en värmande vårbrasa här hemma och i Lund sitter en Pojke och ber om hjälp till mat för dagen. Hemska tanke! Något har gått fullkomligt fel! Människor tigger på gator och torg och vi måste göra något innan det blir helt tokigt.  Det är hög tid för våra politiker att säga vad de vill göra åt det uppkomna tiggeriet, nu och inte sedan!

Tillbakablick:
Vägrar bli sambo med skator!
Österlen blommar.
Spring i benen.