söndag 16 maj 2010

Paco valp


Go´morgon!


Klockan är 05.53 och det är söndag.
Termometern visar + 5 grader.
Det regnar, blåser och är grått.








Utsikter för dagen:
Ska detta evinnerliga regnande aldrig ta slut? Var är solen och värmen?
Fy attan vad jag blir gnällig av denna fukt och kyla.
Mina fina pelargoner, mina alla olivträd och de andra vinterförvarade växterna behöver komma ut, men jag vågar inte riskera ytterligare en frostnatt.
Hästarna vill ut på bete, men det är på tok för kallt och vått för att gå ute på natten.
Ge oss sol!!!!!

Paco valp fryser så han skakar och vill absolut inte gå ut! Han letar omedelbart upp en pinne eller en liten vissen kvist från fjolårets perenner och springer snabbt in med den i munnen och till värmen igen. Han vill gnaga och leka med pinnar inomhus!
LilleBror ska träna honom i detta med att uträtta sina behov utomhus i stället för på tidning, men Paco valp vill inte vara utomhus för han fryser och gillar inte att bli våt i gräset.
På grund av hans litenhet, vad det gäller längd och omfång, har det varit svårt att hitta lämpliga hundtäcke åt honom. I denna hemska väderlek blev goda råd dyra och nu hade vi inget att välja på längre, utan jag fick tillverka något som kunde hålla honom någorlunda varm i kylan. Fram med en ullsocka och ullgarn, klipp hål och sy!
Vår lille Paco valp blev en helyllekille, så fin och gosig i sin nya kofta :)

Det är otroligt hur denna lilla hund kan uppta en stor Familjs intresse. Alla älskar honom och han får mängder med uppmärksamhet i form av lek och klappar.
Men det är hans husse som gäller och som betyder allt för lille Paco valp. Han älskar sin "Pappa" och släpper honom inte med blicken eller örat........om han inte har bus på gång för då hör han ingenting.

Till och med hundflickorna har tagit honom till sig och nu pågår det morrande uppfostran, lek och ömhetsbetygelser varje dag. "Flickorna" blir till och med avundsjuka mot varandra när Paco vill vara med och leka, de vill ha honom för sig själv.
Katterna har ett mer fostrande förhållande till honom och fräser till när han kommer allt för nära. Paco sitter och spejar på deras irriterade svansviftningar och kastar sig glatt över svansarna när katterna minst anar. Han leker med vassa klor som än så länge är infällda......
Papegojan Otto älskar sin Paco och kallar på honom, ger honom pussljud och uppfostrar honom dagen i ända. Han kan säga hans namn med flera olika betoningar och han väljer så gott som alltid rätt utifrån busvalpens olika upptåg. - Paco neej!, - Paco kom!, - Åååhhh Paaaaccoo!

I dag ska jag göra fem positiva saker som är av betydelse för mig själv. Jag vet inte vad det blir, men det kommer förhoppningsvis dagen att utvisa.

Tillbakablick på gårdagen:
Återigen en dag som var lång som ösregnet, hemskt!
Arbetade hela förmiddagen med godkänt resultat, bra!
Jag blev arg under eftermiddagen och det mår jag sannerligen inte bra av. Ilska passar inte min kropp och person överhuvudtaget.
För övrigt bjöd gårdagen på ingenting.

4 kommentarer:

ejsa sa...

Men så sööööt Paco är i sin nya kostym...

Anonym sa...

Paco Valp börjar bli ganska tråkig att läsa om. Ja, han är söt! OK!

Jag är grinig ikväll - helt utan påtaglig anledning.
Jag tänker (apropå gårdagens text om tacksamhet) Världen är full av idioter - och jag är en av dem:

Tacksamhet är inte att säga tack. Det är inte ens att känna tacksamhet. Tacksamhet är inte att kräva tacksamhet av andra. Krav eller önskan om tacksamhet är en form av diktatur. Tacksamhet är något som jag skulle ha känt i förhållande till ett högre väsen om jag hade trott att något sådant funnes. Eller. Jo förresten! Kanske finns han i den där gråa kråkan inom mig. Tacksamhet är inte en belöning vi har rätt att kräva när vi har varit duktiga och gjort något mer eller mindre fantastiskt för någon annan.

Tacksamhet är inte något var har rätt att begära, varken av av oss själva eller av andra människor. Tacksamhet är i sina bästa stunder något man g e r - inte något som man tar - inte något som man får.

Vi är ju (faktiskt) inte mer än människor.

Din

Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Men Timus min vän......vad du är kinkig!
Du får allt stå ut med att Paco valp har tar sin plats och har sin underbara betydelse.

Ingen har rätt eller kan någonsin kräva tacksamhet. Tacksamhet är en gåva som ger oanade möjligheter och gör livet betydligt behagligare att leva.
Tycker jag....tycker inte du.

Kram till min bästa och käraste kråka Timus

Anonym sa...

okej. Men... ändå... det är inte ens så stort (eller litet)som en gåva....det ÄR bara - och jag menar BARA - något som FINNS. Det kan inte ges och det kan inte tas. Det FINNNNNS bara.

Kråkan