måndag 30 maj 2011

Nekas.


Go´morgon!


Klockan är 06.15 och det är måndag.
Gråmulet och regntungt.
Termometern visar + 8 grader.


Utsikter för dagen:
Jag funderar över våra olika reaktioner, på små barn som inte får som de vill och kastar sig ut i orgier av tårar, stamp och skrik. Tonåringen som smäller i dörren, matvägrar, hotar och påstås sig ha det svårast i hela världen. Uppmärksamhetsreaktioner som vill tala om för omgivningen hur orättvist och hemskt någonting är, uttryck för besvikelse och frustration.
Det är först när vi nekas något som vi börjar fokusera på det samma. Det förbjudna upptar vår tid, slukar obegränsat med energi och det allra minsta motstånd kan bli till ett berg av svårigheter att bestiga.
Små barn och vilsna ungdomar behöver möta motstånd, de behöver gå sin kamper med det egna temperamentet och humöret. De behöver höra andras åsikter och beslut, lära sig att förlora också betyder nya möjligheter, men framförallt behöver de lära sig att respektera en annan person.
Det är jättesvårt och jättehemskt och vuxna är dumma, allt är värdelöst och........
Det finns lika många olika reaktioner som det finns människor och det går tydligen aldrig över!
Även i det vuxna livet läggs mängder med förspilld tid och energi på det som vi nekas. Våra tankar maler, vi söker strategier och möjligheter till att uppnå det som vi inte har eller kan och vi tycker definitivt inte om att misslyckas, för då är det oftast någon annans fel. Vi flyttar fokus från oss själva och letar upp ett lämpligt objekt att irritera oss på, någon som orsakat vår besvikelse och någon som därmed får bära vår frustration. En del allierar sig med andra och driver nekandet vidare med stöd.
Envishet kan absolut gå för långt och långsinthet är definitivt en dålig framgångsfaktor.
Rättshaverister är människor i strid.
Nekande kan bli till ett stort nederlag som omöjligt kan accepteras och en tankelåsning som kan nå oanade proportioner. Nederlag kan vara det samma som passivt konstaterande och uppgivenhet, men för den som ser nya möjligheter efter ett nekande är livet att gratulera och förmodligen en varsam förebild att tacka.
Det går som sagt aldrig över, det är bara beteendet som skiftar med erfarenhet och ålder.

I dag väntar en tung, men spännande arbetsdag för Mannen och mig tillsammans.
Take it or leave it....again.

Tillbakablick på gårdagen:
Det var en fantastisk eftermiddag, tusen tack :)

Inga kommentarer: