Förutseende

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är torsdag.

Sol.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Jag städar upp det allra sista efter den senaste stormens framfart och nu är det söndriga tegelpannor från poolmuren som plockas upp. Det är trångt mellan mur och häststaket och det har dessutom vuxit upp en ansenlig mängd med ilskna brännässlor på platsen. Min uppgift är med andra ord både obekväm och synnerligen tråkig, men jag försöker övertyga mig själv om att fysiskt arbete är till nytta för kroppen och hjärnan.

Plocka takpannor - bära - gå - lasta - köra rullebör - tippa av och så om och om igen. Där någonstans mellan avstjälpningsplatsen och muren kastar ordet "förutseende" sig in i mitt huvud, förutseende, förutseende.........att se före eller att ha sett förut. Det blir till ett mantra och en melodi i mitt hjärnkontor, en tankelek som gör arbetet uthärdligt.

På så gott som samtliga arbetsplatser är förutseende en självklarhet och något som cheferna kräver för uppdraget och lönen. Man ska planera, organisera, riskbedömma, möjliggöra, finna strategier, marknadsundersöka, utbilda, tänka före, med andra ord vara väldig mycket förutseende.

I privatlivet är förutseende något som kan betraktas som allt för präktigt, en aning tråkigt, för perfekt, kontrollerande, tjatigt och andra negativa benämningar i negativ ton.

När man inte är på sitt arbete ska man bara koppla av.......inte gå omkring och tänka för mycket och vara "duktig".

Vad var det jag sa.......

På Österlen säger man i folkmun att: - Det ordnar sig! och det gör det ofta, men långt ifrån alltid.

Att förutse är att bespara sig själv och andra en hel del bekymmer, en mängd med merarbete och besvikelser, men framför allt att möjliggöra bra saker som kommer en själv och andra till glädje.

Att vara förutseende är en känslomässig besparing :)

"Det finns inga genvägar, bara senvägar"

Detta är vad jag tänker på när jag går där med rullebören fram och tillbaka, motionerar och låter tankarna hjälpa mig med att få arbetstiden att passera.

I dag måste jag göra något radikalt åt min egen situation. Jag ger mig en halv dags ledigt och ger mig iväg till Staden för att se folk i rörelse, springa ut och in ur butiker och dricka en god latte på en solig uteservering. Vad jag längtar efter det som är en självklarhet för väldigt många andra.

När jag kommer tillbaka hem ska jag vara "duktig" igen och baka en fluffig ugnspannkaka av gårdens alla fina hönsägg, steka fläsk, strimla färsk svensk vitkål och plocka fram lingonburken, en familjeglädje!

Tillbakablick på gårdagen:

Det snöade, töade och solen kämpade. Vinterkläderna är på igen.

Tomhet.

En god Vän var här och arbetade några timmar, vilket resulterade i att vår växande gödselhög numera är bortforslad. Skönt! Det är perfekt att ha en Vän med både traktor, skopa och släp :)

Gårdagen var ingenting.