Utan glädje

Go´morgon!

Klockan är 08.36 och det är torsdag.

Det är en mulen och grå dag.

Termometern visar + 07 grader.

Utsikter för dagen:

Vad händer när glädjen försvinner? Inte skrattet, utan känslan av att uppleva den befriande glädjen.

Vad är glädje?

Förmodligen finns det lika många svar som det finns människor.

Jag upplever att förutsättningen för glädje är att vara betydelsefull och att räcka till. En känsla av vara behövd och bli bekräftad i detta.

Vad gör man när man tappar bort sig helt i livets alla krav på perfekthet och snabbhet? När man inte längre räcker till och när man upplever att omgivningen inte längre blir nöjd.

Hur ska man hinna hämta kraft och motivation i ett liv där tiden och kanske pengarna inte räcker till.

Konsumera!

Kan man köpa sig glädje?

Jag började reflektera över omöjliga krav på effektivisering i tidigare bloggfunderingar och de har följt mig sedan dess. Hoppas ni står ut min irritation i detta känsliga ämne och kring dessa övergrepp som drabbar enskilda personer.

Jag har en handfull verkligt fina Vänner som inte längre orkat stå emot arbetsgivares och arbetskamraters krav och förväntningar i kombination med livsförhållande och privatliv.

Jag har själv varit snubblande nära.

Att gå mot strömmen innebär att vara obekväm!

Du räcker inte längre till! Din syn på ditt arbete överensstämmer inte längre med arbetsgivarens förväntningar!

Ditt privatliv kanske går på sparlåga, det kanske har skett förändringar i livssituationen, allt är möjligt.

Det spelar ingen roll ifall du har varit en otrolig tillgång i ditt yrke under många år, för när du sätter ner klacken så blir du obekväm. Det du har presterat tidigare räcker inte längre till.

Du behövs inte längre, kanske inte ens får ett tack. Det som en gång var ens starka sidor har förvandlats till svagheter?!

Ska man känna skuld?

"Falsk varudeklaration"!

Något måste göras innan detta effektivitetsmaskineri förgör människornas hälsa och glädje i jakt på tid och pengar.

Vad är det som händer?

Sömnsvårigheter, okoncentration, smärtor och grubblerier; allt kommer "som ett brev på posten" för den som inte längre vill eller orkar. Handlingsförmågan tycks försvinna ut i intet och tröttheten slår till.

Plötsligt sitter man där förvirrad och hittar inte vägen ut. Det blir till och med omöjligt att fatta de mest obetydliga beslut. Känslorna och tröttheten invaderar hjärnkontoret. Tankarna påverkar hjärnan och hjärnan påverkar tankarna.

Nedstämdhet.

Jag citerar mycket gärna Tove Jansson:

-Ja, den som en gång fick sova i ett träd, sa Misan

-Men varför gör du inte det? frågade Muminmamman.

-Ingen har bett mig, sa Misan trumpet.

-Ta nu en dyna Misan lilla, och kryp upp till de andra, bad Mamman.

-Nej nu har jag inte lust längre, sa Misan och gick sin väg.

Hon satte sig i ett hörn och grät. Varför blir det alltid så här, tänkte hon

Varför är allting alltid så sorgligt och krångligt för mig?

När man känner sig sårad så har man (i alla fall jag) en förhoppning inom sig om att den som sårat ska komma och be om ursäkt.

Om inte det händer dyker känslan av hämnd och bitterhet fram. Inte bra. Glädjedödare.

Det finns naturligtvis många orsaker till att känna nedstämdhet och det gäller att inte grubbla över dessa alla skäl utan kämpa för motsatsförhållandena, alltså det som faktiskt fungerar och är bra.

Tänk lösningar och undantag!

När man väl hamnar i nedstämdhet behöver man hjälp och förståelse, men kanske också ett samtal med någon utifrån som opartiskt kan lyssna.

Gå till doktorn!

Serotoninpreparat hjälper att förbättra mörka sinnestillstånd så pass mycket att de ger kraft och möjlighet till att börja bota sig själv.

Terapi hjälper till att nysta ut de tankar och problem som känns tyngst att bära. Befriande! Terapi är bra och dyrt!

Familjen är livsviktig!

Motion är bra, naturen är helande och närhet betydelsefullt!

Suck!

Alla Ni mina kära Vänner, som sakta men säkert håller på att ta er ur tröttheten och förvirringen, ni ska veta att just Ni är fantastiskt underbara personer som Alla lyssnar till ert hjärtas röst!

Ni är otroligt betydelsefulla!

Livet är nu.

SLUT.

Idag håller jag på att koka fläsklägg till dagens rotfruktssoppa.

Jag ska ha ett samtal med en ung man om hans tankar på sin framtid, trevligt!

Vår lilla Vovve ska äntligen få träffa vetrinären, vilket känns en aning oroligt.

Jag undrar om jag kan komma ut i skogen idag? Förmodligen inte eftersom dagens logistik känns ytterst belastad innan dagsljuset försvinner.

Tillbakablick på gårdagen:

Mitt Gudbarn och SysterDotter fyllde 21 år! Grattis och fortsatt lycka till i Manchester!

Bra möte med skolpersonal som får höstens arbetsuppgifter att te sig lite enklare att hantera.

Vill åka över Sundet och krama om Storebror!

Det var en bra gårdag.