Feedback

Go´morgon!

Klockan är 06.51 och det är torsdag.

Det håller på att ljusna och ser ut att bli bra väder.

Termometern visar + 4 grader.

För några dagar sedan blev jag hiskligt irriterad på ett par människor och deras beteende. Det liksom kokte i mitt inre och jag ventilerade det värsta med min mellanSon. Han är en god lyssnare och klok person.

Vi började prata kring mänskliga möten och i denna diskussion sa han något som jag burit med mig sedan dess:

-Du kan reta dig på en eller annan människa, men vad har det för betydelse när det finns tjugofem andra som du älskar?!

Suck....han säger så bra saker och har så klart för sig.

Varför lägga energi på det som man inte har möjlighet att förändra?

Jag kan få primitiva svackor. Det kanske är en rest från en obearbetad ungdomstid :)

Jag får hur som helst ingen lust att hålla tillbaka obstinata beteende eller snudd på reptilhjärna.

Det ligger en befrielse i att släppa formen och kvacka på som en Anka..........!

Det är skönt att bara vräka ur sig och bli lite provocerande, men det är förenat med risker och det gäller att välja både sällskap och situation. Att tangera gränserna på detta viset kan bli en dyrbar erfarenhet som är svår att reparera.

Sonen och jag fortsatte vårt samtal och då sa han vidare:

-Se den andra människans olikhet som en möjlighet att lära dig något nytt.

Då insåg jag att jag behövde samla ihop mig och ta fullkomligt ansvar för mina vredgade känslor.

Nu satt Sonen och predikade det som jag själv har förmedlat till honom under hans hela uppväxt.

Feedback.

Det är härligt med vuxna barn! Det är tryggt med någon som känner en själv, som älskar en villkorslöst och som står ut med de allehanda dumheter som man presterar.

Tacksamhet.

I dag ska jag ta hand om den lilla panikunge som fortfarande far omkring i mitt inre. Nu får det vara nog, nu måste vardagen bli mer glädjefylld.

Vi står i ett vägskäl där vad som helst kan hända. Ovisshet är ett tillstånd som gnager och tär i det inre.

Att känna hur kontrollen vacklar är att tappa fotfästet för en stund.

Omställningstid.

Nu gäller det återigen att samla kraft och fånga dagen!

Tillbakablick på gårdagen:

Det var en låååång arbetsdag och mängder med information att bearbeta. Det var intressanta mänskliga möte som gav framtida förhoppningar inom barn och ungdomshabilitering.

Jag körde hem från Staden i sena kvällen, trött och ensam på vägen. Radions P1 och månen höll mig sällskap i mörkret.

Det är skönt att komma hem.

Gårdagen var helt ok.