Bantning

Go´morgon!

Klockan är 06.54 och det är tisdag.

Det är en klar dag med morgonfrost.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Nu är det kallt på riktigt! Trädäcket glimrar i frostkistraller och ängen gnistrar vit, brrrr!

Det är dax att hänga undan allt vad tunnare kläder heter och plocka fram vintermunderingen. Nu finns det tillfälle till trevliga inköp för att komplettera de "tråkiga" klädtrasorna som legat på vinden under flera månader. Det finns även en risk för att något inte längre passar med tanke på sommarens alla utsvävningar vid grillen ?! Kanske dax för en extralång och stärkande morgonpromenad.

Jag förundrar mig över de människor som har motivationen till att avstå från allt det goda som livet har att erbjuda i matväg.

Jag förundrar mig över all denna bantningshysteri som tidningarna levererar i alla år.

När jag var i tonåren fanns det en bantningskur som handlade om att man bara skulle äta bananer ?! Det fanns flygvärdinnemetoden och det fanns en metod som gick ut på att äta kilovis med ägg och bacon. Helt tokigt! Idag handlar allt om GI-metoden, stenåldersmat och inte minns en massa piller- och pulverätande.

Snabbt och lätt!

Nu finns klädstorleken zero för de som är fullkomligt anorektiska men påstår att det handlar om hög ämnesomsättning, suck. Stackare!

Alla som av hälsoskäl behöver "banta" ska absolut göra det och med expertens hjälp, de andra tycker jag bara synd om. Tänk så mycket gott och trevligt "bantare" går miste om.

Lagom av allt är bäst, men ibland kan man "synda" och njuta mycket av livets goda.

Vardagsmotion håller kroppen i schack.

"Bantning" kan bli en livsstil.

Det sägs att man behöver mindre mat när man blir äldre och med mig är det precis tvärtom.

I min medelålder på väg mot ålderdomen älskar jag mat, vill gärna äta och äta ofta :)

Under min ungdom kunde jag leva på luft och kärlek, eller vara olyckligt kär och utan mat i dagar. Jag vet att jag fick påminna mig själv om att det var dax för mig att äta när huvudet började bulta och signalera. Jag var helt enkelt sällan hungrig.

Oförstånd.

När Barnen kom var det deras mat i fokus och jag blev en matfabrik och sopnedkast till det som de inte åt upp.

När Familjen ab började bli mer självgående så fanns det också tid till långsam och trevlig matlagning, botanisering i kokböcker och experiment av smaker.

Medelhavsköket eller svensk husmanskost, mums!

Mat är ett gemensamt intresse för Mannen och mig, för hela vår Familj. Våra Vänner älskar mat och vi träffas mycket gärna hemma hos varandra kring goda måltider och trevliga viner. Ibland tar vi tillfället i akt och njuter trevliga krogmenuer.

Sommaren och hösten är tid för mat. Grillen är fantastisk att samlas kring, tänk så mycket gott som tillagas och vilka underbara dofter som sprider sig. Luktsinnet slår frivolter och det skulle vara fullkomligt omöjligt för mig att motstå denna frestelse.

Mot hösten kommer alla skaldjuren, de goda rotfrukterna och de mustigt härliga grytorna. Mörkret manar oss inomhus och maten blir ett ljus i mörkret. Hur skulle jag kunna motstå detta underbara för smaklökar och sinne? Aldrig!

Nej, jag kommer förmodligen att åldras som en rund gumma med fortsatt stor förtjusning för matlagning och goda middagar.

Idag ska vi fortsätta med julstädningen ett par timmar och eftermiddagen är vikt till en socialtjänst.

Det råder an aning anarki i huset. Våra unga pubertala män har en något oerfaren uppfattning om eget ansvar och omgivningens förväntningar.

Här gäller det att behålla sitt lugn i vetskap om att det är något som går över.

Tillbakablick från gårdagen:

Satt på en statlig myndighet i Lund hela förmiddagen, det var mindre trevligt men intressant.

Dagen gick snabbt och jag kände en svag irritation, som med största sannolikhet har att göra med en viss tjock hund........

Gårdagen läggs till raden av mindre betydelsefulla dagar.