Go´morgon!
Klockan är 06.14 och det är måndag.
Sol och moln.
Termometern visar +- 0 grader.
Utsikter för dagen:
Tänk om väggar kunde tala.
Hus har alltid intresserat mig, speciellt hus i sten eller gammal handslagen tegel, hus som har vackra stora träfönster och hus som vågar sticka ut från det vanliga. Ett tornrum är en dröm och en veranda är ett måste. En gråstenslänga är väldigt vackert och trädgården säger en del om ägaren.
Ett hus bär med sig sin historia.
Det känns vördnadfullt att vandra runt i främmande hus, nästan lite andaktsfullt och blygsamt. Man rör sig i det som har varit eller är andra människors vardag, trygghet och liv. Man är där kanske som spekulant tillsammans med en mäklare som visar runt eller så finns det en vältalande guide som beskriver det man ser. Ägaren är hur som helst inte närvarande.
Ödehus gör mig lite extra intresserad. Varför står ett hus och förfaller, vad är det som har fått dess innevånare att överge sitt hem, vad kan ha hänt. Det är sorgligt.
"Mitt hem är min borg"
Vårt hus har gett oss de bästa åren i vårt liv, så här långt. Det har byggts till, byggts om och det befinner sig nu i renoveringsfasen. Vi har format gården till att passa våra behov och vi har fortfarande drömmar om hur den skulle kunna se ut och vad vi mer skulle vilja förändra. Gården har varit vår arbetsplats och den är ett älskat barndomshem. I dessa våra väggar ligger år av våra liv.
Huset är stort och snart är det tid att säga farväl till kvadratmeter av minnen och kärlek.
Ett hus är bara ett hus. Livet tar nya kliv.
När jag är och tittar på saluförda hus så känns det nästan lite obehagligt och stundtals svårt att fokusera. Man klampar in i en främmande människas boning, snokar runt, gläntar på dörrar, knackar i väggar och undersöker våtrum. Mäklaren vill sälja och är väldigt vänlig, andra spekulanter och deras resonemang stör den egna tanken. Man inspekterar och man söker efter eventuella fel, ser nuvarande ägares tycke och smak, förvånas eller förfäras och öppnar nästa stängda dörr för att se vad som döljer sig där. Det känns som ett intrång i någon annans privata svär och liv. Obehagligt och nödvändigt.
Jag har varit på husvisningar där grannarna kommer av ren nyfikenhet och det gör mig så himla förbaskad! De är inte där som spekulanter, de är där för att se det som de tidigare bara har fantiserat om och nu kan prata vidare om. Hemska typer!
Mitt blivande hus finns där ute någonstans. Huset som ska bjuda in till livet som sakteliga är på väg. Det är ett gammalt hus av sten eller tegel, det har stora vackra fönster och högt i tak och så finns där naturligtvis en ljuvlig veranda. Huset har minst en eldstad, gärna kakelugn, och det har en vackert arbetad trappa som leder upp till andra våningen. Det är ett lagom stort hus med mycket rymd och ljus och köket har plats för många. Trädgården har en gräsmatta och är vackert inramad av fruktträd och buskar. Det ska finnas ett förråd med fina fönster och tilltalande dörr och det får gärna finnas en stenmur av något slag som markerar tomtgränsen.
Huset väljer mig och platsen är lagom långt borta.
Den som söker ska finna :)
Tillbakablick på gårdagen:
Värmen drog iväg och plötsligt kändes det kallt igen.
Korvmojelunch i en liten by på Österlen, ovanligt :)
Snygg mäklare och vackert hus :)
Gårdagen var en vilodag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar