Avslut

Go´morgon!

Klockan är 05.30 och det är fredag.
Det är mörkt, susar lite i träden och känns milt.
Termometern visar + 11 grader.


Det är betydelsefullt med avslut människor emellan och det finns ett stort värde i att mötas en sista gång eller kanske för ett längre avsked, att se varandra i ögonen, kanske ta i varandra, säga några ärligt menade ord och avsluta.
Det är lätt att springa iväg, att inte längre prioritera det som har varit och att sätta full fart fram igenom livet utan att vända sig om. Det är inte bra! Om man inte kan avsluta, eller kanske inte har möjligheten av olika skäl, så finns det risk för bekymmer längre fram. Det kan vara frågor som aldrig fått svar, ord som inte blev sagda, känslor som tynger och upplevelser som aldrig blev slutförda.
Detta händer oss alla, flera gånger från det vi är små och igenom hela livet och jag önskar att vi ska göra vårt allra bästa för att ge oss själva möjligheten att avsluta, att vi ska lära våra små att säga adjö eller kanske att vi ses igen. Ett avslut behöver inte alltid betyda ett definitivt slut, det kan också betyda en tid av paus.
Avslut behöver absolut inte vara negativa, även om de ofta är förknippade med någon form av känsloyttring, oro, ångest och kanske sorg. Men det finns även efterlängtade avslut där dagar och timmar har räknats för att äntligen nå sitt slut och dessa är det betydligt lättare att genomföra, att tacka för sig och sin medverkan, dra en lättnadens suck och sedan ge sig vidare mot nya utmaningar och mål. Klart slut!
När jag var liten fick jag lära mig att ta i hand, se i ögonen och säga tack och adjö när jag skulle skiljas från någon eller något. Det är jag tacksam för idag och jag har medvetet fostrat mina egna barn till det samma.
All början har också ett slut.
Under tonårstiden rusar vi alla iväg i en väldig fart och ska hinna med mycket. Kärlekar kommer och går, vänner likaså och om "du stänger en dörr så finns det fler att öppna". Jag tycker att vi vuxna har ett ansvar i att stanna upp våra stora barn ibland, hjälpa dem att reflektera och göra bra avslut där det behövs, även om det blir svårt.
Är det en gnutta feghet eller lathet som gör att vi vuxna smiter iväg från egna relationer och/eller sammanhang utan att ta reda på varför eller är det kanske smärtan i att skiljas? Den egna sårbarheten gör oss till skuggfigurer där vi egentligen borde synas och märkas som mest.
Alla kan inte älska varandra och svek är det som sårar stort. Med svek följer ofta bitterhet och med den känslan kommer lätt besvikelse, vilja till hämnd och i värsta fall hat. Det finns också de som bara "stoppar huvudet i sanden" och låtsar som om ingenting, går vidare och mår bra av att slippa reda ut vad som hänt.
"Bättre fly än illa fäkta"
Det är ohyggligt svårt att avsluta något som har varit underbart, något som berikat och gett glädje. Känslor av tomhet, ensamhet, sorg och saknad. Någon gång är det dessvärre nödvändigt. Hemskt!
Vi behöver träna på avslut, små som stora, lätta som svåra i vårt liv. Detta liv som slutar i ett stort och slutgiltigt avslut för oss alla.
Vi behöver minnas det som var bra för att må bättre och förstå det som var svårt för att gå vidare.
"Feel your fears"

Tillbakablick på gårdagen:
Mycket bra avslut :)
Höstens färger är magiska.
Hemtenta pågår.