Högar

Go´morgon!

Klockan är 07.49 och det är onsdag.

Det är fortfarande gråväder.

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har börjat samla på hög, vilket är ett tydligt tecken på obalans. Det handlar inte om brist på tid utan det handlar om att inte ha lust eller tillräckligt med motivation.

Idag ska jag försöka ta tag i detta......eller vi får se om jag får den energin som behövs för att mobilisera kraft till att ta hand om dessa högar av papper.

Det ligger en stor hög i köket som innehåller en massa tidningar och recept som jag absolut vill provlaga, men som jag aldrig ger mig tid till. Denna hög kastade jag mig över direkt efter morgonkaffet och minimerade till nästan ingenting, eftersom jag helt sonika slängde så gott som allt.

Dumt.

Därefter gick blicken till alla mängder med kokböcker som jag införskaffat och nu ska de ut! Jag ska behålla favoriterna och sedan får Sönerna välja de som de vill ha innan jag skickar de övriga till loppis.

Det är väldigt härligt och inspirerande att bläddra i en god kokbok!

Slutköpt!

Nästa hög finns i två väskor där jag förvarar styrelsematerial, kallelser och sammanträdesprotokoll. Detta material borde sorteras i mappar och pärmar, men av någon anledning så är jag alltid så trött efter alla dessa möte att jag bara lägger mina papper i väskan för att göra vid allt sedan......

Det blir inte av.

Den högen får vänta till sist.

Sedan har jag mitt skrivbord där jag lovat mig själv att aldrig någonsin låta högarna växa.

Nu växer de.

Denna högen innebär en del skrivbordsarbete innan den kan förflyttas.

Skrivbordshögen får bli den prioriterade högen.

Mitt bekymmer är att jag inte litar på mig själv. Jag är utomordentligt duktig på att sysselsätta mig med "nödvändiga" ting som medför att jag inte hinner med mitt "måste".

Jag är fenomenal på att lura mig själv!

Hur dumt är inte det?!

Just nu är varje dag en transportsträcka och jag hoppas att lusten och kraften återkommer med julen.

Advent står för dörren. Underbart.....hoppas jag.

Tillbakablick på gårdagen:

Var del av ett möte på en sjukhusinstitution i en Stad och märker återigen att det är något som inte stämmer med mitt tänk vad det gäller att se unga människors behov av stöd i livet.

Svårt.

Kanske tid för mig att ändra riktning.

Ytterligare ett möte denna dag berättar att personal som har ansvar för de våra svagaste i samhället prioriterat sina egna intresse och "lekar" framför målgruppens säkerhet och behov. Helt obegripligt att vår kommun väljer att anställa outbildad och oerfaren personal att lita på och ge ansvar till.

Fullkomlig ankdam!

Jag blir ytterst frustrerad.

En väldigt glad nyhet var att mellanSonens barndomsKamrat och kära Vännernas Son nu är på väg mot altaret och trohetslöfte. Gratulerar :)

Det var en märklig gårdag.