Leva, leva, leva!

Go´morgon!

Klockan är 07.19 och det är måndag.
Regn.
Termometern visar + 8 grader.

Leva, leva, leva! Det är så betagande vackert på Österlen och i min lilla by. Här lever jag mitt i paradiset på en av de vackraste platserna på hela jorden, lycklig över den möjligheten men också medveten om att många andra befinner sig bakom stängda dörrar i sin ensamhet eller kanske i ett rent helvete där skönhet inte längre existerar, där våld och fattigdom har tagit makten över det som en gång var. Det ger en känsla av vanmakt och en önskan om att vilja hjälpa. Pengar är inte lösningen på allt. Jag tror att många av oss vill hjälpa, men att vi inte vet hur och kanske att vi är rädda för att ta på oss något som kan betunga och ändra om i det bekväma och invanda liv där vi redan lever vår vardag. Tänk om vi valde att ge oss möjligheten att bli Vän eller Vänfamilj till någon av de många som inte har någon att se det vackra tillsammans med, någon som har ensamhet som sin enda vän eller är en familj som inte har några sociala kontakter. Tänk så tryggt det skulle vara att få möta vänlighet och förståelse, att få bryta sin isolering, att få berätta och lyssna. Alla behöver en famn att vila ut i, liten som stor och ung som gammal. Det skulle säkert ta sin tid att lära känna varandra och det skulle kräva sin ansträngning men jag är tror att det skulle ge utdelning i form av fin vänskap.
Det kunde vara Du eller jag som befann oss i ensamhet, det skulle kunna vara din eller min familj som inte hade någon att dela sin tid med, någon som aldrig kom ut i den läkande naturen, som kanske aldrig kom till skog eller hav. Vi måste börja hjälpa varandra utan krav på pengar eller tacksamhet, vi behöver stå ut med att det kan bli lite annorlunda och obekvämt för ett tag. Tänk på våra gamla som kanske inte pratar med någon annan på en hel dag, ibland mer än så, tänk på de som precis kommit till vårt land och inte förstår vårt språk eller vårt sätt att leva. Det är egentligen bara att öppna ögonen och se sig omkring, sätta på kaffet, hälla upp den nykokta flädersaften och bjuda in till en stund av gemenskap. Jag och vi alla skulle kunna lära av andra kulturer där en främling också är en vän, någon att bjuda in till sitt hem och sitt bord för att dela med sig av det som finns. Vi måste börja våga.
Jag vandrar runt i min trädgård med tankar som gror i sommartid. Det doftar underbart av fläderblom, jasmin och rosor, det ger minnen av svunnen tid och föder nya idéer och möjligheter. Själen fylls till bredden med tacksamhet över denna plats, en stund på jorden.
Solidaritet är ordet.

Tillbakablick:
Flädersaften smakar ljuvligt.
Målarpensel i handen.
Söndagsmiddag med Familjen.

Ditten och datten

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 9 grader.

Ljuva sommar! Inte gnälla, bara njuta...men det uppstår vissa bekymmer när inomhustermometern visar + 30 grader i sovrummet, trots att balkongdörren står på vid gavel. Täcke är ett minne blott och vattenglaset är väl påfyllt. Det gäller att koppla av, komma till ro och tänka på allt annat än fötter som är varma som om de befann sig i ökensand och en kropp som har förmågan att rotera så att underlakanet tappar sitt fäste om madrassen. Det är nu som fåglarna kommer till hjälp med sitt stillsamma kvällskvitter och ljuset från rummets tre olika vädersträck ger ro. Solen går ner bakom ängen och blåregnets vackra blommor ger spännande skuggbilder bakom gardinen i öster. Det är nu som man ska (med vissa svårigheter) sträcka ut kroppen, ta hand om sin andning och njuta av dagen som håller på att passera i den stilla sommarkvällen.
För inte så länge sedan låg jag påbyltad i pyjamas med långa armar och ben, med tjockt duntäcke och en ullfilt över det, och kände mig ändå kall och frusen. Inte ett fågelkvitter att lyssna till och endast ventilationsfönstrets lilla springa öppen för friskluft. Ute var allt vitt, hemskt vitt och fruset.
Nej! Det går inte att klaga på väderleken och varför ska det egentligen klagas så mycket på allt och ingenting? Jo, det måste klagas på någonting för av någon underlig anledning så är det väldigt lätt att klaga människor emellan och väderleken tycks förenar alla, speciellt oss (absolut jag) som är mer eller mindre väderberoende för att må någorlunda bra i kropp och själ. Tänk om vi alla slutade klaga och istället började diskutera allt det som är bra och fint, om hur gott vi egentligen har det och så trevligt det är här i livet...lockande tanke som slår kullerbytta i fantasin! Jag misstänker att man i så fall hade blivit att betraktad som en ansträngande muntergök, en självgod en som sög för mycket energi och som andra egentligen inte skulle orka med...det är nog lättare med en som smågnäller över ditten och datten :) Suck & stön!
I går var det sommarloppis i två byar och folket strömmade till. Sommarboende rusar in när loppisen startar och plockar fullt med stora och spännande möbler som kan vara bra att ha och måla om eller kanske slipa på som ett sommarprojekt. Någon ska säkert göra ett "klipp" och sälja vidare i butiker för inredning eller på auktionshallar. Platsmattor verkar vara inne igen och säljs med strykande åtgång och verktyg och redskap säljer som bara den bland "gubbarna". Bland alla tekniska prylar talas det andra språk och milde skapare vad folk rotar och letar för att hitta ett billigt fynd. Intressant att tyger, gamla dukar och gardiner väcker så stort intresse. Det prutas så jag nästan skäms över folks snålhet med tanke på allt frivilligt arbete som ligger bakom en loppis och dess ändamål som gynnar byns idrottsrörelse. Nåväl, "Smaken är som baken" och kommersen ger rejält klirr i kassan för kommande verksamhet. Själv köpte jag mig en mjölkkanna för 10 kronor, en blå och precis lagom stor för morgonkaffets varma mjölk. Något annat blir det inte för min egen del eftersom jag har gett mig ett eget löfte om att en sak ska ut om det kommer en ny in, med undantag för bruksting och det kan man förstås kalla en oumbärlig blå mjölkkanna :)

Tillbakablick
Folkfest.
Svala bubblor i sommarkvällen.
Fläderblom.

Lyssna och lär.

God morgon!

Klockan är 05.44 och det är Sveriges nationaldag.
Sol.
Termometern visar + 9 grader.

-Vad har du på hjärtat? En fråga som kräver tid. Jag fick ofta höra detta som liten flicka när de snälla vuxna undrade vad jag hade att berätta eller ville fråga om. Det fanns vuxna som hade tid, som tyckte att det var betydelsefullt att lyssna på mig. Själv lärde jag mig tidigt att vänta, att tyst fånga in mina tillfälle och inte störa för att kunna berätta eller ställa frågor kring mina tankar och funderingar. Det var ett samspel mellan barn och vuxen som gav utdelning år båda hållen, en "win-win situation" skulle man kanske kalla det idag.
Det händer att min snart 10-åriga bonuspojke sover över hemma hos oss och han vet att jag stiger upp tidigare än alla andra här i huset och tar väl vara på det. Vi kan sitta i köket i timmar och hela hans hjärta har fullt upp med att berätta och beskriva. Det är inte alltid som jag hänger med i fantasins alla svängar, men det gör inte så mycket för jag kan i alla fall lyssna. Det är mest han som pratar och den vackra lilla munnen bubblar på under tiden som ögonen funderar.
"Morgonstund har guld i mun"
Det är bra att ha Mor-Farföräldrar när man är under uppväxt, någon som inte är med i vardagens alla svängar och fart utan någon som man kan vara i lugn och ro med och någon som faktiskt har tid att lyssna. Man lär sig tidigt respekt genom att bli bemött med respekt för sina åsikter och vi behöver alla våra vilopauser i vardagen, även som små. Barn och ungdomar behöver tid, nu mer än någonsin då samhället har en fart som är svårstoppad.
Jag är en stolt och lycklig Farmor och jag hoppas att jag ska få det stora förtroendet att vara en del av mina Barnbarns trygghet och få bli deras lyssnaröra under deras hela uppväxt, också när ungdomsåren ställer till det och livet kan kännas extra besvärligt.
Jag önskar också att barn av idag ska få vara med om åldrandet och få uppleva livet som det är och vad det gör med oss människor under tiden som åren går. Jag är så innerligt trött på vuxna som försöker göra om sig till ungdomar i rädsla för sitt eget åldrande och jag upplever att barn har förmågan att genomskåda detta.
Det fanns en tavla som var väldigt vanlig under min uppväxt och den kallades för ålderstrappan. Den visade livets gång från födelsen till döden, dess uppgång och nedstigande, en bild som tydligt berättade hur livet oftast ter sig och som var lätt att förstå och begrunda. Med hjälp av den var det spännande att som liten följa livet och kunna pricka in var nära och kära befann sig på trappan.
Livet är nu och barn är specialister på att fånga sina tillfälle. Det är en gåva utan dess like att få umgås med barn och ungdomar. De kan något som vi vuxna kanske egentligen aldrig vågar eller orkar längre, de kan tala med sitt hjärta till någon som de tror på och någon som har tid att lyssna.

Tillbakablick.
Beslut måste fattas.
Stolt Gudmor!
Stolt Mamma!

Förvirring

Go´morgon!

Klockan är 06.57 och det är söndag.
Sol.
Termometern visar + 11 grader.

Det är en aning förvillande när syren, liljekonvaljer och vallmo blommar på en och samma gång och i går såg jag dessutom att fläderbusken börjar spricka ut. Kanske att det är symptomatiskt för allt som sker runt omkring oss nu, en enda röra av förvirring och fundering där skillnaden från det som sker i naturen skulle vara att allt det andra inte är vackert eller doftar så väl.
Jag är absolut inte är ensam om att upptäcka den ena märkligheten efter den andra, såväl lokalt som globalt. Det blåser nya vindar och vi vet inte vad de bär med sig, vad som kommer att slå rot och vad som blir följderna av detta. Nu kan vi bara avvakta och under tiden ska det spekuleras, funderas, utredas, skrivas, pratas, debatteras och så vidare. Förändringarna sker, vare sig vi vill eller inte, men det är trots allt vi människor som påverkar händelseförloppet.
När hösten kommer får vi en chans till! Solidaritet behövs mer än någonsin, både till människor, djur och natur!
Hemma på gården har en gök flyttat in. Vad kan det betyda? Morgon och kväll signalerar den sitt koko-koko-koko. Det var en stor glädje till en början, då den tidigare bara hade haft uppgift som en av vårens budbärare i kanten av skogen, men nu är dess signal något som vi helt enkelt måste härda ut (även i gryningen) och vänja oss vid för den har bestämt sig för att dela gård med oss.
En gök lägger sitt ägg i andra fåglars bo, den tar helt fräckt för sig och boägarna har inget att göra utan får acceptera. När ägget väl kläcks och den lilla fågelungen tittar fram så blir den snabbt hungrig och dess fosterföräldrar föder den allt vad den kan. Gökungen växer väldigt snabbt och när den får ont om plats i sitt bo puttar den skoningslöst sina styvsyskon över bokanten där de går en fasansfull död till mötes. Den lilla fågelmamman kan inget göra och fortsätter med att mata sin gökunge tills den får luft under vingarna och flyger iväg.
"Man vet vad man har men inte vad man får"

Tillbakablick.
Älskade unge.
Torrt.
Längtan.

sprid med vinden

Go´morgon!

Klockan är 07.35 och det är söndag.
Solsken och mjuka vindar.
Termometern visar + 14 grader

Jag satte mig på ängen precis utanför vår gård, mitt bland alla tusentals maskrosbollar, och ville fånga det jag upplevde med kameralinsen. Jag var fullkomligt överväldigad över hur många de var, så vackra och så ömtåliga i sin konstruktion, men på samma gång inte.
Från ett grönt flikigt och saftigt blad med en lång och ihålig stjälk, en knubbig grön knopp och sedan en gul blomma innehållande mängder av små fina blomblad, till en rund fröboll med små fina frön. Så vacker och så illa omtyckt samtidigt och dessutom att betrakta som ett ogräs, märkligt!
Jag ser framför mig hur barnen tar tag i maskrosstjäken och blåser iväg fröna i luften. Den som lyckas blåsa iväg alla på ett andetag får önska sig något. Det är vackert, det är sommar.
Tänk på namnet, mask-ros...det låter som en märklig ordkombination och jag förmodar att ros är det som trots allt tillstår dess skönhet, för en ros är en ros, men var masken kommer in har jag ingen som helst aning om...kanske att växten ändar uttrycksform så snabbt att den har olika masker.
Nu när djurens gröna har blivit en modetrend i matkonsten så plockar vi glatt maskrosbladen till vår salladsskål som en delikatess. Det är märkligt, allt kan förändras och jag minns när Mannen och jag (för en så där 20 år sedan) bryggde maskrosvin på maskrosorna som växte runt gården. Det blev så där lagom gott, kanske inget att rekommendera, men kul det hade vi :)
Efter några intensivt gula blomveckor förlorar maskrosblomman sin färg och varje litet gult blad förvandlas till ett frö som likt en liten helikopter flyger iväg i vinden och sprider sig till nya marker, till mångas förtret. Jag vet villaägare som köper speciella maskrosjärn för att skruva upp plantorna med roten ur sin villa-golfgreen och de får jobba rejält med att utrota den gula blomman från sin nerklippta trädgård. "Gult är fult" och stör färgordningen i rabatten...strid pågår!
Miljöpartiet använder maskrosen som sin partiblomma och det har de gjort klokt i, om man utgår från växtkraft och förmåga att sprida sig :)
Maskrosen är så stark i sin fortplantning att den kan slå rot precis var som helst och i alla miljöer. Det är en beundrasvärd liten blomma, ett naturens mirakel, som i sitt vilda tillstånd lever vidare i sin kraft och som inte ens betongen kan stoppa för den hittar en liten plätt att leva och blomma ut på.
Men så var det det där med förgängligheten, hur snabbt blomman förvandlas och så kort dess liv är här på jorden innan den vandrar vidare.
Underbart är kort.

Tillbakablick
Majsommar.
Svala glatt kvittrande i köket.
Liten pojke i badbalja.

Grrrrrr...!

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är söndag.
Regngrått.
Termometern visar + 9 grader.

Det finns de som upplever ilska som en drivande kraft, något som tillför energi och riktning framåt. Det finns till och med de som påstår att de aldrig skulle klara sig utan sin ilska som energi och pådrivare. För mig är det precis tvärtom. Ilska urholkar alla möjligheter till harmoni och välmående, det förlamar och gör mig till en inåtvänd och tyst varelse med högrisk för explosion i mer eller mindre omfattning. Fy attan!
Jag har varit riktigt förbaskad i ett par dagar nu, periodvis frustrerande arg och det suger energi från allt och ingenting. Jag har varit arg på oförstånd, orättvisor och småaktighet. Arg på "överheten" som slår sig för bröstet och blickar ner mot de våra allra svagaste i samhället. Svek, osanningar och osolidariska handlingar gör mig fullkomligt rasande och det värsta av allt är den maktlöshet som jag själv befinner mig i, att inte kunna göra mer än kämpa och mer eller mindre bli klappad på huvudet och betraktas som en besvärlig typ som man behöver göra sig av med så snabbt som möjligt. Feghet gör mig galet trött och "dåliga ursäkter" strör bara salt i såren på de som indirekt drabbas när makten talar.
Så där lite lagom ilska kan säkert vara pulshöjande och sätta lite fart på vardagen. Ett meningsutbyte kan vara uppfriskande och stärkande, både hemma och på arbete, men att inte bli lyssnad på är riktigt förgörande. Munnen säger att den hör men öronen är definitivt stängda...en förekommande taktik hos delar av tjänstefolket.
Maktmissbruk och maktutövande i alla former är något av det absolut värsta som finns, speciellt när samhällets lagutövare gör felsteg som de dessutom försvarar.
Solidaritet! Barnkonventionen! Mänskliga rättigheter! Vad hjälper det med fina rekommendationer när börsen styr och maktens korridorer går till motanfall med lagtexten i händerna och beklagande leende på läpparna.
Lycka till...hoppas det går bra för dig...
Det finns verkligen personer som gör sig riktigt dumma för att komma undan sitt ansvar och det värsta av allt är att de inte märker (eller förstår) att andra både hör och ser vad de håller på med.
"Droppen urhokar stenen".

Tillbakablick
Österlen är som vackrast!
Vad är helhet?
Längtan.

Bränn bort det gamla

Go´morgon!

Klockan är 06.01 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

En underbar helg har passerat och vi tackade för den genom att tända ytterligare en vårbrasa på grenar kvistar och annat skräp efter höststormarnas framfart. Man kan säga att vi vårstädade rejält i vårt stora öppna vardagsrum och förenade nytta med nöje.
Ungdomarna satte igång med att tälja grillpinnar och sedan grillades korvar sakta men säkert...nåja, med visst svinn för några tappkorvar i glöden: ) Det var en stilla kväll och fåglarna bjöd på trivsam bakgrundsmusik. Trädgårdsmöblerna och kvällens matbord byter plats i takt med solens nedgång för maximal njutning av kvällsljus och de sista värmande solstrålarna. Ungdomarna skrattar och skojar borta vid brasan och vår allra minsta kryper glatt omkring oss på det stora trädäcket. Vi har det riktigt bra och allt känns fint och väldigt tacksamt.
Jag tänker på en vacker ung man, han kunde nog vara i övre tonåren eller kanske något yngre och han var inte svensk. Han var välklädd och han satt utanför en butik mitt i centrala Lund med en pappmugg i sin utsträcka hand. Hans ögon glittrade när de såg rakt in i mina, han hade lärt sig svenska och sa: -Hej! Jag stannade upp i en sekund och mötte hans blick och sedan blev hela jag bara arg! Arg på det som händer och arg på Pojken som satt med sin utsträcka hand. Varför har han fått det så här och varför är han inte igång med en försörjning som ger honom mer självkänsla än detta. Är han tvingad till tiggeri av någon eller är det hans egna omständigheter som försätter honom i denna självkränkande situation? Hur kunde hans vackra ögon glittra och le och hur kunde han se mig rakt in i ögonen med den självklarhet som hans blick gav, är han tränad till detta eller vad...otroligt förvirrande. Vilket är mitt ansvar och hur gör jag själv rätt? Jag passerade honom, tog med mig min upprördhet och ilska och gick vidare i staden, men hans blick är fortfarande med mig och den glömmer jag inte.
Våra ungdomar skrattar och ler framför en värmande vårbrasa här hemma och i Lund sitter en Pojke och ber om hjälp till mat för dagen. Hemska tanke! Något har gått fullkomligt fel! Människor tigger på gator och torg och vi måste göra något innan det blir helt tokigt.  Det är hög tid för våra politiker att säga vad de vill göra åt det uppkomna tiggeriet, nu och inte sedan!

Tillbakablick:
Vägrar bli sambo med skator!
Österlen blommar.
Spring i benen.

De små detaljerna

Go´morgon!

Klockan är 06.52 och det är "klämfredag".
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

Det är så vackert att det nästan gör ont! Aldrig att ögat och själen vänjer sig vid den skönhet som Österlen bjuder när våren står i full blom och fast att jag har levt här i många år så existerar inte "hemmablind" i mig. Det är precis nu i dagarna som allt är som allra vackrast i det grönskande paradiset och det är omöjligt att se sig mätt på vad livet har att erbjuda, dessutom helt kostnadsfritt :)
Valborg slog alla rekord vad det gäller väderlek och vinden mojnade lämpligt fram emot kvällen. Familj, Släkt och Vänner träffades här hemma på ängen och njöt av brasans magiska eld, farlig och lockande på en och samma gång. Våren blev hälsad varmt välkommen och vi njöt!
Det nu som allt ska fångas i minsta detalj för underbart är väldigt kort. Den som söker kommer att finna och det är i de minsta detaljerna som förutsättningarna finns, de som tillsammans skapar den stora och fantastiska helheten. Naturen lär oss och om vi bara ger oss tid och möjlighet så förstår vi att se det som sker i det lilla, istället för att bara se på och konstatera. Det som sker nu är magiskt, det går väldigt snabbt så det gäller att stanna upp, vilket är en motsägelsefull och mycket ljuvlig verklighet :)
Naturens skönhet i all sin prakt, smärtsamt vackert.

Tillbakablick:
Mat smakar extra gott i det gröna.
Känsla av tacksamhet.
Guldblänk i havet.

Landat!

Go´morgon!

Klockan är 06.40 och det är lördag.
Sol.
Termometern visar + 4 grader.

Svalorna har landat! Jag mer eller mindre låg i rabatten på alla fyra och hade "kirskålskrig" när jag hörde det oväntade, men ack så välkomnande kvittret från en av husets skorstenar. Där satt de två små och putsade sina fjädrar samtidigt som de kvittrade både länge och väl. Tänk så många mil som dessa fåglarna har bakom sig och vilket under att de kommer tillbaka år efter år. Välkomna tillbaka...även om ni är bra på att skita ner. Jag gick direkt till stallet och öppnade ett par av de översta boxdörrarna och sedan dröjde det inte länge för än de flög med en störtdykning rakt in i stallet, ut och in om och omigen. De var hemma nu och de inspekterade sin boplats. Om ett par dagar kommer det andra i svalfamiljen och sedan blir det ett himla liv när alla ska ut och in i stallet och någon förmodligen behöver ge sig av, för det råder helt klart en form av revirtänkande även i svalornas värld och konkurrensen om vem som ska bo var är tuff och stor.
Nu får sädesärlorna (som kom för dryga veckan sedan) sällskap där de går och vippar med sina små stjärtar på gräset, orädda och redan i full fart med bobyggandet.
I går räddade jag en stare ut ur järnkaminen efter ett fall rakt ner igenom skorstenen. Jag hörde bara ett väldigt liv från spisen och när jag väl fick ut fågeln ur spisluckan så tog det ett tag, och några smällar för den lilla fågelkroppen rakt in i fönsterrutorna, innan den förstod att jag ville det bästa.
Det råder livligt fågelliv runt gården just nu :)
Meteorologerna säger att sommaren har kommit till Skåne och det visste förmodligen svalorna redan.
"En sommar gör ingen svala", vi fick två!

Tillbakablick:
Räven traskar i skogen!
Rätten på rätt sida, så här långt!
Murklor!

Over and out!

Go´morgon!

Klockan är 05.57 och det är tisdag.
Sol.
Termometern visar på + 6 grader.

Påsken är förbi för detta året och har varit precis så underbar som man (jag) bara kan önska. Det bästa av allt var nog att bokskogen hade den goda smaken att spricka ut på påskdagen och därefter har naturen runt oss, sakta och säkert, förvandlats till det skiraste och mest krispiga som man kan tänka. Till och med rapsen har färgats i gult ner mot havet och vackrare färgskiftningar än detta kan Skåneland knappast uppbringa.
Här hemma har Familj, Vänner och Bekanta samlats för att njuta påskmat i lagom mängd, sova över eller bara stanna till för en fika och/eller pratstund. Allt har fungerat fint...fast kanske att äggjakten gav lite väl svåra ledtrådar för någon, men ingen har utlovat att det ska vara lätt eller gå snabbt :)
Vi har verkligen haft det bra och våren fick den bästa tänkbara starten! Lilla Familjens och vårt allas projekt "Byvägen 35" bjöd till förhandstitt med fika & konst och det blev en succé med massor av besökare som stannade till för att se bilder, fika, prata/berätta och flera satte sig ner på den kommande uteserveringen och njöt sitt kaffe i solen. De ljuvliga kanelbullarna hade en strykande åtgång och det var flera tavlor som blev sålda och fick sina ägare både i byn, i de stora städerna och långt borta utanför landets gränser, vilket var väldigt glädjande för bildmakaren :) Efter denna "smygstart" väntar nu fortsatt byggnadsarbete med "pepping" från ett rejält antal nytillkomna följare på Facebook. I juni månad ska allt förhoppningsvis vara klart till invigning...om inget annat sätter käppar i hjulen, som ännu en ny regel för något eller ytterligare en ritning som tjänstefolket måste ta del av för att våga satsa på småföretagsamheten utanför turistmagneterna i sin kommun.
En härlig ledighet har passerat och nu kommer det några nödvändiga vardagar med "slit och släp" och sedan är det tid att ladda om igen till nästa helg som är Valborg och 1:a maj. Hoppas innerligt att våren väljer att stanna kvar för nog minns vi Valborgsfirande med temperaturer som innebar vinterkläder och väldigt nära värme från det sprakande bålet. Förra året blåste det så till den milda grad att det inte gick att elda alls, vilket var en trist upplevelse som kompenserades med en lite brasa i eldkorgen :) Man tager vad man haver!
Nåväl, väderleken kan överraska åt båda hållen så det är bara att vänta och se. Just nu är jag mer än tacksam över den passerade påsken och all den glädje som den gav.

Tillbakablick:
Familjen utökas :)
Härliga möten!
Äggstra försiktig!

Påsken är här nu!

Go´morgon!

Klockan är 05.44 och det är skärtorsdag.
Fullmåne och vindstilla.
Termometern visar + 2 grader.


"Julen vara ska till påska". Jesus föds, predikar, blir korsfäst för sin tro, dör, flyger till himmelen och uppstiger sedan från de döda. Det är en riktig rysare om en man som gav sitt liv för tron på mänskligheten. Tragisk och egentligen fullkomligt obegriplig. Kyrkoåret styr påsken vilket är en tid fylld med lidande och sorg. Färgen är lila. Amen.
I vår tid hinner julklapparna knappt bli till glädje för än det är dax med påskpresenter. Det går ungefär tre månader mellan jul och påsk och numera verkar det inte som om ett godisfyllt ägg är glädjen, istället ska det köpas gula och dyra presenter och så var konsumtionen igång igen och pengarna rullar i takt med kommersen. Jag stod i en butik och hörde ett samtal mellan två kvinnor i medelåldern där de båda var uppgivna över alla presenter som skulle inhandlas till olika barn i släkten, vad de skulle hitta på och så dyrt det kom till att bli. Jag protesterar mot konsumtionshetsen och egentligen till ingen nytta mer än att mina påskinköp består av helt vanliga godisägg till barnen :)
Finns påskharen kvar? När Pojkarna var små gjorde de fina små fågelrede av gräs och halm som de placerade ut i trädgården i förhoppning om att påskharen skulle komma förbi och lägga ett godisägg i boet under påsken. Det var spännande och glädjen stod högt i tak när boet fick innehåll. Det fanns något som hette väntan och det var förenat med en glädjefylld spänning.
Finns påskkärringar kvar? Sötare än sötast med röda kinder, huckle på håret och förkläde för magen stod de där och knackade på dörren om skärtorsdagen med sin lilla korg och bjöd på ägg eller små teckningar i utbyte mot godis.
Sedan var det de där med maten, att julmat blir till påskmat; Julsill/påsksill, julmust/påskmust, julsnaps/påsksnaps, julöl/påsköl, julskinka/påskskinka...det känns som en upprepning och väldigt dålig fantasi. Det är väl bara påsklammet som skiljer högtiderna åt, offerlammet. Hua!
Äggen blir räddningen! I Sverige äter vi 2000 ton ägg till påsk! Otroligt!
Nåväl, nu ska det fröjdas och det bästa av allt är att ÖSKG öppnar upp för konstveckan! En gång om året får allmänheten möjlighet att se och köpa något av det bästa måleri och hantverk som finns, en fröjd utan dess like. Hela Österlen kommer att trafikeras av konstsugna stadsbor som vill ut på en liten utfärd till Österlen, härligt! Det är en folkfest utan dess like och ett levebröd för flera bofasta i bygden. En del konstnärer är så etablerade i sin konst att detta bara är en av alla utställningar under året och för någon är det kanske första gången som den gulröda bollen gungar utanför huset. I påsk är det 167 konstnärer som bjuder till visning och därutöver minst lika många som inte är etablerade i ÖSKG men som hänger på och visar upp sina bilder och verk. Härligt!
Det visas läckra tavlor och en förhandstitt på hembageri & café "Byvägen 35" som är under uppbyggnad i Sankt Olof, samtidigt som det bjuds på nybakade kanelbullar. En chans till påskpaus och umgänge i byn! Välkomna under påskdagarna mellan klockan 10-16!
Björken har fått musöron, solen värmer, humlorna surrar och himlen är blå. Påsken är här nu.
GLAD PÅSK mina Vänner!

Tillbakablick:
Kampen fortsätter!
Bröllopsdag firas med bubbel!
Energin rinner till.

Piggelin!

Go´morgon!

Klockan är 06.00 och det är fredag.
Dimma.
Termometern visar + 3 grader.

Jag vaknar och känner mig på ett strålande gott humör och vet inte varför men härligt är det :) Kroppen är fylld med goda känslor och hög (utifrån tiden på dygnet) energi, helt redo för en ny dag.
Det kan bero på tranornas häftiga vårtjut nere från gölen eller kanske på småfåglarnas kvitter från sina bo i blåregnet, strax utanför balkongdörren till sovrummet. Det kan också vara så att jag faktiskt mår bra efter en natt av god sömn...utan en massa tankar på alla måsten. Underbart!
Jag har ganska nyligen fått reda på att min kondition är betydligt bättre än min ålder, väldigt mycket bättre, och jag har fått frågor om vad jag har gjort för att lyckas med detta...hahaha! Naturen, hundarna, ungdomarna och maten är svaret på detta. En mycket hurtig liten läkare berättade då att det var konstaterat att hundägare i allmänhet hade betydligt bättre kondition. Det är väl ganska självklart (tycker jag) om man verkligen tar sin hund på allvar och rastar den rejält, som alla hundar behöver. Min läkare antog att jag hade riktigt stora och konditionskrävande hundar, utifrån min egen kondition, och då bara log jag och tänkte att det där tänkte jag inte prata vidare om för en av husets två hundar är allt annat än stor :)
Jag tror på hälsosam mat, ett glatt humör och att energifyllda människor är en förutsättning till god hälsa. Mat från olyckliga djur, frukt och grönt som är besprutat med gifter för snabbare växttakt och längre hållbarhet är definitivt inte hälsosamt. Bröd och kakor som bakas för att hålla i en evighet är gift och socker är en stor bov om det kommer i för stora doser. Människor som ofta ser negativt på sin tillvaro, som är långt i från skratt, som söker det negativa istället för se det som faktiskt är blir till riktiga energislukare och de sprider dysterhet till sin omgivning. Ilska är absolut förgörande! De som inte orkar och vill någonting och de som behöver år av betänketid innan de genomför något är stora bromsklossar till ett hälsosamt liv. Man måste våga för att vinna! Det gäller sannerligen att fånga sina tillfälle, att njuta varje liten glädjestund och att vara angelägen om att både sprida glädje och locka till skratt. Eget ansvar och "man får inte roligare än vad man gör sig".
Barn och ungdomar ger energi och är oftast hälsan själv! Som vuxen ska man passa sig för att ta sig själv på för stort allvar för då glömmer man lätt det "lilla barn" som alltid bor inom oss. Det gäller att öppna dörren till sin inre barnkammaren då och då :)
Våren ger energi och är en möjliggörare utan dess like. Nu bjuder naturen på gratis inträde till härliga upplevelser som stärker kropp och själ. Vi behöver inte betala dyra pengar på gym och vi behöver inte tvinga oss in i olika dieter eller, än värre magförminskningar. Det handlar om att ta tillvara på det som bjuds och ta för sig av det som egentligen finns. Lagom för det mesta och lite mer då och då är förmodligen helt perfekt.
"Ett glatt humör är mer än pengar" och är absolut hälsobringande :)


Tillbakablick:
Det finns en skiljelinje för allt.
Lugnet före påskstormen :)
Sudda bort din sura min!

Uppmaning

Go´morgon!

Klockan är 07.21 och det är lördag.
Sol och frost.
Termometern visar + 2 grader.

"Gör mer av det som du tycker om och mindre av det som du tror att du måste göra"
Det vimlar av visdomsord, det ena sliskigare än det andra, och jag kan bli så himla trött på alla klokheter och självklarheter. Men just denna uppmaningen tyckte jag var tillräckligt bra och enkel för att passa mig. Utan några snyft och krussiduller och utan något "hurra vad jag är bra", utan bara rakt på sak. Vem tror du att du är och varför skulle du nödvändigt göra allt detta som du egentligen inte behöver! För vems skull, varför och till vilken nytta? Har du glömt att ha roligt med dig själv?
Det finns massor med saker som jag dagligen och kanske till och med stundligen tror att jag måste göra, måste hinna med och måste klara av. Saker som egentligen kan vänta och inte tar någon som helst skada av det. Saker som till och med kunde må bättre av att få vänta eller som faktiskt är fullkomligt onödiga. Det kan vara saker som smygstressar och stjäl onödig tid och det kan vara väl invanda beteendemönster som skulle må riktigt bra av att brytas.
Nu ska jag göra mitt bästa (bara för bara min egen skull) och hålla mig till denna så självklara uppmaning. Jag ska göra mycket mer av det som jag själv gillar och betydligt mindre av det som faktiskt är ganska onödigt och till och med riktigt tråkigt. Jag ska försöka med att lägga den "duktiga flickan" på viloläge och se hur det blir...och hur det går.
Det finns absolut ingenting som står och faller med mig! Jag ska prova med att vara en aning mer egoistisk och kanske till och med lite lat :)

Tillbakablick:
Magnolian står i knopp på socialhögskolan i Lund.
"Open Space", en effektiv metod!
Fisk & Skaldjur med kära Vännerna :)

Sommartid

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är lördag.
Sol
Termometern visar + 1 grad.

Österlen ligger i startgroparna! Nu är det snart dax att öppna fönsterluckorna på sommarparadisen, lufta sängkläderna och fylla på kylskåp och skafferi. Det är nu som vinterstängda små caféer och restauranger hänger ut sina öppet-skyltar och lockar med läckerheter över veckosluten och det är också tid för ÖSKG att leverera sin årliga karta över den Österlenska konstens begivenheter under påskveckan. Det är sommartid i morgon!!!
Våren är här, vitsipporna blommar och allt tar fart. Det är underbart!
När jag var liten så innebar denna tiden på året vårstädning för min Mamma. Mattor och täcken skulle ut på piskställningen (finns de fortfarande?) och bankas rena från vinterdammet med mattebankaren (också ett redskap som även kunde användas till att smiska olydiga barn i rumpan med...) , fönster skulle putsas skinande rena och nya tunna sommargardiner skulle på plats med pelargoner i fönsterkarmarna. Golven bonades högblanka och det vädrades tvärdrag som aldrig förr i huset. Alla barn skulle ut ur huset! Själv var jag väldigt lycklig över att det var dax för kulspel i sandlådan, hopperep på gården och gummiband på rasterna i skolan. Ibland hoppade vi dubbelrep, jag var bra på det, och det gällde att vara taktisk och räkna när det var dax att slå repet med sin kompis. Att rita och hoppa hage och kasta sin nyckel i rätt ruta var hur kul som helst och på kvällarna lekte vi gömme med gatans andra barn. Det var helt enkelt lekdax och vädret tillät äntligen det som varit begränsat under hela långa vintern.
Undrar om skolbarnen tänker det samma idag, att vara ute och leka, finns det över huvudtaget i deras tankevärld? Lek utvecklar vårt sinne och det gör oss medvetna om turordning, att man måste vänta, att det finns regler som behöver följas och att det ibland uppstår misslyckande. Det är härligt att vinna, det är kul att vara i ett lag och sammanhang och det är inte hela världen om man förlorar eller misslyckas för då provar man igen och igen.
Att gå ut och leka var det som hägrade efter att dagens läxa var gjord. Att ha lekkamrater var det bästa, någon som kom och frågade i fall vi skulle leka, kanske att få ha en bästis för det var den högsta lyckan och man lärde sig snabbt att det enda sättet att få kamrater var att vara en kamrat själv. Man fick kämpa, inget var självklart och det fanns absolut en hierarki bland barnen men det var lika för alla som gällde och alla fick vara med utifrån den turordning som gällde. Leka var ett positivt laddat ord långt upp i åldrarna, något som alla ville och som man absolut inte skämdes förr eller tyckte var löjligt.
Det var tryggt att uppleva alla de ritualer som fanns i livet hos de vuxna, tydliga tecken på övergångar, årstider och högtider. Det liksom markerade tidens gång och vad som gällde för nu, då och sedan. Det var helt enkelt förutsägbart, vilket är en trygg faktor i barna år och egentligen hela livet fram.
Jag önskar att tekniken hade hållts borta från våra små, att de hade fått utveckla allt de behöver i rörelse och lek istället för att paketera det i hjärnkontoret under stillasittande och ensamhet. Att ha en vän att hålla i handen, att viska hemlisar med och hitta på bus tillsammans med är värt allt i hela världen. Ingen dator eller mobil kan någonsin uppfylla det.
Allt var verkligen inte bättre förr och det finns till och med forskning på det (hahaha), men det borde vara klokt att plocka ut det som faktiskt fungerade bäst från förr och ta det med sig in i framtiden.Våra grundläggande mänskliga behov förändras inte. Vi ska sträva framåt men vi ska också ta lärdom av och bevara det som är verkligt bra och utvecklande.
I kväll är det dax för världen att solidariskt släcka ner belysningen för en timme. Kanske att vi skulle göra det lite oftare och då stänga ner tekniken för en timme eller två. Kanske att vi vuxna skulle lägga våra kära mobiler åt sidan för några timmar och ge oss ut med våra barn för att lära dem lekar som man kan göra utomhus och tillsammans. Nu är det dax för brännboll och krocket, nu kan vi spela badminton och spela boccia när kvällarna blir ljusare och väderleken mildare. Man blir aldrig för gammal och det gäller att lära ut det kulturarv som leken faktiskt är innan den försvinner för alltid.
Det är tid för lek och gemenskap!
Rädda våra barn!

Tillbakablick:
Trädgårdsfix
Glassväder
Restskatt...