Go´morgon!
Klockan är 07.22 och det är onsdag.
Snön lyser vit.
Termometern visar +- 0 grader.
Utsikter för dagen:
Äntligen vitt! Snön har kommit. Det är vackert och det är tyst. Snön ligger som ett värmande täcke över trädgårdens alla buskar och växter
Jag älskar snöns tystnad och alla dessa nyanser av vitt.
Hoppas det kommer lite mer och att den ligger kvar ett par dagar så vi riktigt hinner njuta.
Jag har sovit en hel natt! Helt underbart!
Det är mycket som cirkulerar runt i tankevärlden och jag antar att mitt hjärnkontor har förespråkat övertidstjänstgöring under ett par nätter.
Jag har blivit full med energi (maniska symptom?), vilket har varit jätteskönt. Jag känner igen mig själv :)
Det har blivit en hel del gjort och nu tittar jag stolt in i linneskåp med nytvättade väldoftande lager av frotté och dukar. Tvättmaskinen och torktumlaren har snurrat ett helt dygn!
Idag ska jag sy och lappa hela högen med småtrasiga kläder, som husets innevånare har lagt till mig med en förhoppning om att det ska bli lagat. Därefter ska strykbrädan fram, vilket inte är ofta förekommande, och jag ska stryka mig igenom högen med stryktvätt.
Jag har en förmåga att bilda högar av det som jag inte har lust att ta tag i och jag har en fantastisk förmåga att skjuta mindre viktiga projekt på framtiden.
Nu är gränsen nådd och jag fortsätter med mitt uppdrag om att undanröja alla högar i mitt liv.
Tack för denna energi! Nu mår jag bättre än bäst :)
Idag är Mannen och jag bjudna till goda Vänner på lunch. Det ska bli riktigt trevligt!
MellanSonen är "hustomte" under ett par dagar och fixar med småsaker som behöver göras hemma på Gården. Tacksamt!
Tillbakablick på gårdagen:
Inget är som väntans tider! Det känns en aning frustrerande med arbetet just nu, men det är bara att vänta, vänta, vänta.......?!
Jag är mycket nöjd med min effektiva gårdag!
3 kommentarer:
Lycklig Du som älskar snö. Jag avskyr snö. Snön skrämmer mig. Med oro och ångest ser jag flingorna falla. Därute är barnen och cyklar på slaskiga cykelbanor. Nånstans ute i mörkret sladdar min hustru omkring i reportagebilen. Och allt är snöns fel. Jag avskyr den. Jag älskar barmark.
Sannolikt grundar sig den här inställningen på min hårda barndom under 1940-talets isande kalla långa vintrar uppe i Stockholm. Frosten kom redan i september och lade sitt islock på vattentunnorna. Sen fortsatte det utan avbrott månad efter månad. Det snöade och frös och snöade igen. Man blev tvungen att lära sig åka skidor och sparka sparkstötting för annars kom man inte till skolan.I oktober spolade dom vatten över skolgården och sen låg den där, den hårda kalla isbanan och tvingade oss barn att åka skridskor.
Och ma frös...Det ville aldrig ta slut. Att det snöade på valborgsmässoafton och första maj var fullständigt normalt Jag har till och med varit med om det har snöat på midsommarafton ännu så sent som på femtiotalet. Vi smög ut och högg en gran och klädde den istället för midsommarstång. Det är sant!
Nej snö har inget hör att göra . Den ska hålla sig i fjällen och i alperna. Men även där är den farlig och bedräglig. Den kan lura helt vanliga normala människor att offra semesterveckor och pengar på att slira omkring och vurpa i skidbackarna.Jag drogs själv in i missbruket under ett par årtionden. For omkring som en dåre och inbillade mig att jag njöt och att det var fantastiskt och härligt. Visst är det otäckt - vad den där iskalla hala förädiska substansen kan locka oss till.
Men nu vet jag bättre. Jag säger bara en sak: BARMARK. Det är för barmarken jag har bosatt mig i Skåne. Här ska inte vara någon snö!
Men bara för din skull så kan den väl få ligga kvar några dagar. Grattis till Dig Som Älskar Snö.
Din trogne läsare
Timus
Timus, du gör mig så glad!!!
Midsommarafton i snö, helt otroligt!
Dina barndomsminne matchar mina, fast ute på landet i mellanSkåne. Men jag kan också minnas frusna ankdammar i Staden och konståkningsskridskor som gjorde isfrusna fötter fullkomligt blålila. Vilken pina! Fast jag tror att jag är hyfsat bra på att åka skridskor numera. Vågar faktiskt inte försöka!
Vet du, jag är också livrädd för ishala vägar, speciellt när det inte är jag själv som sitter bakom ratten. Kontroll.
Jag har, precis som du, inbillat mig att skidor är fantastiskt kul! Kastat mig ut i backarna, gått långa turer på fjället. Ont i vaderna, kallt och livsfarligt!
Aldrig mer.
Vintern är förrädisk :)
Snön ger mig ljuset tillbaka. Barmark är bekvämt, men väldigt dystert.
Tänk en fullmånenatt mot nysnö. Förtrollande vackert med blått i alla nyanser. Fantasin blir gränslös.
Tänk dig en solskenspromenad i skogen, tidigt en morgon när rimfrosten målat träd och buskar i gnistrande kristaller. Underbart.
Min käre Timus, tack för din fina berättelse.
Alla Kramar från mig.
tack för kramen den värmde i vintervädret
Timus
Skicka en kommentar