Rosornas tid.

Go´morgon!

Klockan är 05.55 och det är tisdag.

Sol.

Termometern visar + 12 grader.

Utsikter för dagen:

Morgonsolen strålar och det är rosornas tid. Allt är så betagande och obeskrivligt vackert.

Jag älskar buskrosor, vilda rosor av gammal sort som har hundratals små blommor och som växer hejdlöst vilt. De doftar underbart, är så otroligt söta i all sin enkelhet och har inga större anspråk på skötsel, utan man får leva med att de finner sina egna vägar och tar sig fram med kraftfullhet åt alla håll och kanter.

Jag minns en tid i min ungdom då jag plockade mängder med rosa och röda rosenblad i mitt föräldrahem och gjorde en underbart väldoftande och söt rosenlikör. Sommar på flaska!

Jag kommer ihåg en arg tant som spände blicken i mig som liten när jag inte kunde motstå frestelsen utan tog en gul rosenknopp från planteringen i staden. Den hemska kvinnan är fortfarande min mardröm.

Törnrosa, sagans prinsessa där rosenhäcken växte kämpahög och gav drömmar om prinsen på en vit springare.

Kärlekens ros, så glödande vacker och så full av sårbara taggar.

En ros är en ros.

I dag är agendan fulltecknad och tiden kommer väldigt snart att få en svindlande fart.

Rastlösheten smyger sig på och känslan av att inte räcka till eller att inte hinna med är ohyggligt obekväm.

Jag ville, jag vore.....

Tillbakablick på gårdagen:

Började dagen med att jaga en häst som återigen var på rymmen och beslutade mig för att nu får det vara nog! En häst som ständigt bryter sig ut ska här ifrån!

Gräset är grönare på andra sidan!

Jordgubbar och glass i trädgården med kära Vänner varvat med arbete och bilkörning kors och tvärs på sommarfagra Österlen.

Gårdagen var splittrad.