söndag 13 september 2009

Medkänsla


Go´morgon!

Klockan är 09.35 och det är söndag.
Lite gråmulet och sol om vartannat.
Termometern visar +13 grader.




Denna morgon har jag lite grubblerier och funderar över medkänsla.
Att visa en annan människa en osjälvisk känsla av medvetenhet. Att sätta sitt eget jag åt sidan och försöka förstå och känna med någon annan.
Medkänsla väcker sorg, ilska, glädje, förtvivlan, oro......alla känslor.
Det är inte alltid man är bered på känslorna som väcks inom en själv när man visar medkänsla.
Det är inte alltid man är bered på att bära medkänsla tillsammans med någon annan.

Att glädjas åt en annans framgång kräver en hjärtlig medkänsla utan ett enda sting av avund. Hur svårt är inte det?! (tänk om jag hade fått detta underbara.......)
Avundsjuka - svartsjuka.
Att sörja med en annans olycka kräver uppriktig inlevelse från djupet av hjärtat! (vilken tur att det inte var jag.....)
Lättnad.
Är medkänsla något man uttrycker för att hålla sina egna känslor på avstånd? Håller den i fall den behöver prövas?

Min känsla är med dig.

Nya beslut ska fattas!
Jag vill bli bättre på att helt osjälviskt försöka förstå andra människor.
Jag vill inte fördöma.

Jag kanske skulle prova att följa Goethes lära om att "behandla människor som om de var sådana som de borde vara"?

För övrigt ska jag släppa alla krångliga tankar och som vanligt låta söndagen bli en vilodag.
Jag hoppas vädret håller i sig eftersom några av oss är på väg till Öresund för en tur till havs med Svågern och Sneckan. Det finns förhoppningar om fiskelycka och underbart god båtmat.


Tillbakablick på gårdagen:
Vi hade en fantastisk kväll hos Vännerna i Ravlunda. Stallet var storstädat och långbordet dukat, jättemysigt! Vi åt, sjöng och dansade i flera timmar. Vi träffade bekanta och nya bekantskaper, mycket trevligt. Det var en gårkväll att minnas, tusen tack!

2 kommentarer:

ejsa sa...

Det låte ju som om ni har haft en trevlig helg. Ny vecka nya krafter och nya mål att nå. Ha det gott.

Rebecka sa...

Jag tror att medkänsla kan vara lite både och. Jag tror att kan man genuint glädjas med och för någon annan det exempelvis har gått bra för, så har man ett väldigt stort hjärta. Likadant som när ex något tråkigt händer någon, att man kan känna med den personen. Men sedan finns det säkert också den sort "medkänsla" som man framkallar för att kanske slippa tänka på sina egna bekymmer. Intressant! Kram Rebecka