tisdag 29 september 2009

Olika förutsättningar


Go´morgon!

Klockan är 05.05 och det är tisdag.
Det är helt mörkt och stilla ute.
Termometern visar + 9 grader.




Jag vaknade i vargtimmen och sedan var det helt omöjligt att somna om. Bredvid mig ligger Mannen och snarkar gott och husets båda hundar har smugit sig upp i sängen, vilket de gör när de känner att vi sover. Ögontjänare.
Tankar kommer och går. Jag sorterar och behåller de goda funderingarna men märker snart att jag inte kan lura mig själv. Hjärnkontoret har stämplat in tidigt i dag och jag bestämmer åt kroppen att den ska stiga upp. Det är helt uppenbart dax för en ny dag.
En kopp kaffe med mycket varm mjölk är vad jag behöver.

Jag har tillbringat ett par dagar i StorStaden tillsammans med Mannen och goda styrelseKamrater. Jag har ett ideellt engagemang för Barn & Unga med rörelsehinder och andra funktionsnedsättningar. Vi var på två dagars konferens med RBU, vilket står för Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Detta är ett riksförbund som kämpar för ett rättvist samhälle och ett utvecklande liv för just denna målgruppen. Det finns otroligt mycket att göra i frågan.
Det som slog mig när vi var i Staden var de stora kontrasterna.
Inne på konferensen befann sig många ungdomar i rullstol eller med andra gånghjälpmedel. De var värdar för olika föreläsningar och gjorde fina presentationer. Någon behövde assistans för att klara sig med både framkomlighet och mat. De är glada, lågmälda och artiga.
Ute i Staden vimlade mängder med ungdomar, som nästan alla såg lika ut. Fullkomligt utseendefixerade! Flickor med solariebränna plus brunkräm, kort-korta kjolar, höga klackar, blonderat hår, jättestora väskor och intensiva röster. Alla med en mobil i högsta beredskap. Pojkarna med tighta byxor, lammullströjor, dyra märkesjackor, färgat hår som spretar över hela huvudet och mobil.
Ungdomarna märks tydligt eftersom de tycks ha stort intresse av att synas och höras.
Vi var på en bra restaurang där fyra ungdomar i 16-17-årsåldern kom in och tog plats. Hela restaurangen hörde när de valde och vrakade från menyn, för att sedan beställa in mat och fina viner för flera tusen kronor. Pappas pengar? Bloggpengar?
Vilka olika förutsättningar en ung människa får.
Livet är förunderligt.

I dag ska vi en tur till specialisttandläkaren eftersom en av våra Pojkar ska få satt i sin efterlängtade tandställning.
Våra Hundar ska till veterinären för sitt vaccinationsprogram och vi hoppas även på att en av dem ska få diagnosen; dräktig :)
Jag känner mig redo för en ny oskriven dag.

Tillbakablick på gårdagen:
Jag skrev och skrev precis hela dagen. Känner mig nöjd med mitt slutresultat.
I mitt arbete kan vad som helst hända och det mest oväntade uppstå, vilket det också gjorde under kvällstimmarna.
Jag tackar mig själv för det lugn som jag hittills lyckas med att mobilisera när det behövs som bäst.





4 kommentarer:

ejsa sa...

God morgon Maria! Trevligt att ha dej tillbaka här i bloggvärlden. Har saknat dej dessa dagarna du har varit i den stora staden och gjorde dessa upplevelserna. Kram

Anonym sa...

Jo jag kom att tänka på det där ang. dräktig vovve, då bör ju valparna komma omkring den 17 oktober. Då har ni väl märkt ifall hon är lite rund om magen..... För visst är dom dräktiga i 9 veckor? En som väntar på en lite Albin

Go´morgon Österlen ! sa...

En gång väntade vi fölunge efter en fin liten häst som blev rund och go om magen allt efter som månaderna gick. Hon var trött och förändrad......och när tiden var inne släppte hon en BRAKFIS.....

Anonym sa...

hahahahaha..... Jo jag vet att så kan det oxå vara. Måtte ha varit en redig "brakis"