Befriade

Go´morgon!

Klockan är 07.32 och det är lördag.

Snö.

Termometern visar - 7 grader.

Utsikter för dagen:

Aldrig har Kvantum känts så välkomnande som nu (tokigt!) och aldrig har vägen mot Tomelilla känts så glädjande att köra. Vi lyckades skotta ut vår bil med gemensamma krafter och rullade ut mot civilisationen, äntligen. Vilken glädje, vilken befrielse!

Det var härligt att se människor i rörelse och det var ljuvligt att få köra i sakta mak längs med välplogade vägar i det solvackra vintervädret.

Man saknar inte kon för än båset är tomt......

Det är underbart att bo på landet, men det är förfärligt att inte kunna ta sig därifrån. Jag njuter verkligen tystnaden och lugnet lika mycket som jag behöver både liv och rörelse då och då. Tanken om en etta med stort kök i staden kommer allt närmare. Omvänt vad det flesta väljer. Min sommarstuga skulle ligga i staden och kallas för vinterlya.....

När barnen var små hände det att vi blev insnöade och strömlösa titt som tätt vintertid. Det var riktigt besvärligt och vi satt i mörker med tända stearinljus framför vår köksspis och eldade allt vad vi kunde för att hålla värmen i huset och lagade vår mat på den samma. Mysigt för några timmar, men sedan var det allt annat än bra. Eftersom hela vårt vattensystem är beroende av ström så fick vi inget vatten, varken till oss själva eller djuren. Tack och lov för att den tiden är förbi och elledningarna numera klarar vinterväder. I perspektiv av detta så har våra snölovsdagar varit bekymmersfria.

Slut på gnället!

Snöhelvetet (Timus) är här för att stanna ett tag till. Härda ut!

I dag ska vår lilla Familj komma på besök och vi ska adventsmysa tillsammans. Glöggen ska värmas, saffransbullar ska bakas, julgotter ska fram och önskelistan till Tomten ska skrivas. Högtidsstund! Julen kan börja!

Mannen är på väg hem från Paris och kommer förhoppningsvis precis lagom till allt det goda som kvällen har att bjuda. Välkommen hem igen!

Tillbakablick på gårdagen:

Efter mycket möda och stort besvär så ordnade det mesta upp sig och energin återvände.

Lugn, framförallt lugn, sa min Pappa. Han hade så rätt.

När du kommer över där, så blir det jämt igen, sa min Mamma. Hon har så rätt.

Jag måste skärpa mig!

På kvällen satt lilleBror och jag vid köksbordet och filosoferade kring livets mysterium. Stora frågor och inga svar. Spännande och intressant.

Det var en vintervacker gårdag.