Väntan före.

Go´morgon!

Klockan är 07.39 och det är tisdag.

Snö.

Termometern visar -6 grader.

Utsikter för dagen:

Denna dagen ett liv.

Ligger i tidig morgonstund och funderar över förväntningar, i väntan före.

-Du ska inte ha så höga förväntningar, du blir bara besviken, sa min Mamma.

Att vänta före är att vänta på väntan inför det som komma ska. Förväntan består av tankar, förhoppningar och kanske också drömmar om hur något ska bli, men förväntan är även det mest självklara som liksom fungerar av sig själv i vardagen.

Förväntan är också något som har blivit till självklarheter i förhållande till någon annan, det som sker av ren rutin och som möjliggör dagen. Vi förväntar oss det mest självklara som att det finns mat i huset, att tvätten är ren, att arbetskamraterna tar sitt ansvar och så vidare. Självklara förväntningar i vardagen som bygger på tillit.

Det är underbart att måla upp en bild av hur något kan vara eller bli och sedan sätta tankarna i verket och vänta på möjligheter. Ibland går det bra och allt blir rätt, men någon gång blir inget som man hade tänkt sig. När vet man det?

Att vänta är relativt. En väntan kan handla om några sekunder, minuter, dagar eller månader men också om år. När vet man att väntan är slut och förväntningarna är över.

"Skam den som ger sig!"

"Man ska inte vara envis så man blir dum"

Att vänta före är inte lätt. Krossade förväntningar sårar. Infirade förväntningar är lyckliga!

Varje dag är fylld med förväntningar, puttesmå nästan omärkliga förväntningar och kanske stora förväntningar som riktigt kittlar i magen.

Inget är så underbart som ett barns glittrande förväntansfulla ögon och inget är så ledsamt som krokodiltårar om förväntningarna går i kras. När man är i tonåren blir man överlycklig eller sur och förbaskad i samma situation och som vuxen förväntas man vara behärskad och ta ansvar för situationen oavsett utgång.

Förväntningar medför någon form av reaktion.

En del människor vandrar ständigt under en lycklig stjärna och någon annan känner sig otursförföljd, vilket kan kännas grymt orättvist. Förväntningar är synnerligen dubbla.

Förväntningarna bor hur som helst i oss själva och de kan skapa beroende som gör oss väldigt sårbara. Det gäller att vara rustad från början och det gäller att inte ta sig själv på för stort allvar.

Stopp!

Slut på krångelfunderingar för idag!

Denna dagen har jag inga som helst förväntningar. Jag har kommit fram till att oberoende är det som gäller för min egen del.......fel utgång, tyvärr!

Jag låter dagen fånga mig och gör det bästa jag kan för att trivas i den.

Tillbakablick på gårdagen:

Det var en tung dag som gjorde mig trött både i kropp och själ! Det går åt mycket tid för att bekämpa snöhelvetet och både krafterna och viljan börjar svikta.

Tanken på VSHS och mina Vänner där är en kraftkälla :)

Till nästa vinter ska det inte finnas några hästar på Gården.

Den efterlängtade sommarsemestern i Toscana blir inte av. Stor suck, men som min storaSyster tröstande sa: -Det är säkert någon mening med det. Kanske rätt, men vem vet för nu återstår bara en grusad förväntan.

Gårdagen var tung.