Miljösnask.

Go´morgon!

Klockan är 06.11 och det är torsdag.

Snögrå dimma.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Nu gäller det verkligen att se upp (inte ner)!

Det här med miljö är en enormt stor fråga och hur man än gör så riskerar man att göra fel och nu talar jag om mig själv, men tror att jag är i gott sällskap.

I vår Familj har vi en gång för alla beslutat oss för att "gräva där vi står" och det innebär att vi gör vårt bästa för att värna om den miljö som vi lever och verkar i och att vi har ett medvetet miljötänk i stort. Vi tar ansvar för vårt sopberg, vi gör vår källsortering, vi väljer våra kemiska produkter med omsorg och våra matinköp för gärna vara lokala, i alla fall så närproducerade som möjligt. Jag upplever att vi "drar vårt strå till stacken".

Det där med flygresor är inte så bra.....fast ibland en fullkomlig överlevnad, om än en något egoistisk sådan, men å andra sidan så står det snart en efterlängtad miljöbil i vår carport, vilket är jättebra!

Miljötänk är ofta förenat med merbesvär eller dåligt samvete och nu har jag fått en uppgift som gjorde mig synnerligen förvånad; Godisutsläpp!

I Sverige har vi ett enormt godissug och inte bara av godis utan vi gillar också chips och läsk. Denna "snaskkonsumtion" har en tydlig påverkan på miljön och Institutet för livsmedel och bioteknik har nu kommit fram till att svenskarnas sammanlagda konsumtion av chips, läsk och skumgodis (?!) leder till nästan en halv miljon ton växthusgaser! Hjälp!

Vi är alla miljöbovar.

Skumgodis kan väl inte vara så svårt att undvara (fast skumbananer är väldigt goda) och läsken går absolut att minimera till veckosluten och så var det då chipsen.....

Du är vad du äter!

Dax att tänka om, igen.

Tillbakablick på gårdagen:

En tung dag för lillaSyster på sjukhuset, nu gäller det att kämpa vidare.

Jag överraskade mig själv med att stå och botanisera bland årets fröpåsar i affären och kom hem med två olika sorters ringblommor, ätbara, läkande och väldigt vackra.

Vårt familjprojekt satte ny fart och vi står återigen inför tusentals frågor och ett nödvändigt beslut. Lite kul, en aning förvirrande och frågan är om lusten och ivern fortfarande finns kvar. "Man ska smida när järnet är varmt"

Gårdagen var en kämpardag.